Martin Jönsson
VD-KRISEN Två gånger har Sveriges Radio försökt rekrytera en extern vd, två gånger har det gått åt skogen. Förra gången fick styrelsen avgå. Den kan den med stor sannolikhet tvingas till den här gången också. Och om den biter sig fast står den i varje fall inför en väldigt knepig rekryteringsprocess.
Peter Örn gick, men problemen är kvar. Det mest akuta handlar om vilka fler som tvingas bort: både i företagsledningen och i styrelsen är det många som nu lär sitta väldigt löst. Den mest rimliga analysen av vd-avsättningen är ju att styrelsens ordförande Ove Joanson, som steg för steg distanserat sig från sin vd de senaste månaderna, också tvingas bort från sin post.
Dels var Joanson huvudansvarig för rekryteringen av Örn, dels har han och styrelsen haft en väldigt aktiv del i det förändringsarbete som företagsledningen drivit. All kritik som drabbat vd sedan i höstas drabbar därmed också styrelsen. Att de och vd nu har meningsskiljaktigheter när det gäller hanterandet av den uppkomna situationen förefaller mest vara ett sätt för styrelsen att lugna opinionen genom att skjuta budbäraren.
Peter Örn har självklart begått flera avgörande misstag, som gradvis alienerat honom från organisationen till den grad att han inte längre kunde sitta kvar. Men när det gäller de mest strategiska misstagen – som ligger till grund för de verkligt stora problemen för SR – har han haft styrelsen som ivrig påhejare. Både när det gäller DAB-fiaskot, kanalstrukturen, omorganisationen och – inte minst – ekonomin. Istället för att anpassa sig till budgetverkligheten har SR levt över sina tillgångar, vilket lett till nedskärningsbehovet i jakt på drygt 100 miljoner kronor. Ove Joanson har in i det sista drivit linjen att riksdagen borde kompensera SR för inflationen, vilket riksdagen inte haft några som helst tankar på att göra, och därmed lagt grunden för dagens personalminskningar i stor skala.
Om styrelsen och Joanson trots allt lyckas klamra sig fast i styrelserumsbordet står den inför en extremt besvärlig rekryteringsprocess. Det enda okontroversiella är att hitta en erfaren publicist med bred radioerfarenhet – den hårdaste kritiken mot Örn har ju varit att han inte ”kan radio”. Det måste också vara en person som inte behöver någon lång inskolning, utan som kan ta tag i organisationen direkt – ungefär på samma sätt som Eva Hamilton gjort på Sveriges Television.
Men att finna denna goda cigarr är inte lätt. Att ta någon ur den befintliga företagsledningen skulle ses som en direkt provokation mot de medarbetare som protesterat mot Örn. Återstår då två saker: antingen en person längre ner i organisationen – en Cilla Benkö eller en Hanna Stjärne, typ – eller en före detta SR-anställd med chefserfarenhet, vilket gör att rekryterarna i princip bara kan kila över till SVT-huset och spana i chefsrummen där.
Ännu en extern rekrytering? Det är den klart mest riskabla lösningen. Dels när det gäller den interna opinionen, dels när det gäller möjligheten att över huvud taget hitta någon. För vilken person med chefskompetens, i mediebranschen eller hela näringslivet, är lockad av att tacka ja till en styrelse med SR:s track record?
Om vi inte ska damma av min tidigare favorit till vd-uppdrag i public service: förra Aktuellt-chefen Helena Stålnert, med nya viktiga erfarenheter från näringslivet. Efter SAAB och (nuvarande) SSAB skulle ju SRAB passa finfint bland bokstavskombinationerna…