När Örn går kan inte Joanson sitta kvar

AVGÅNGSBESKED Sveriges Radios hårt ansatte vd Peter Örn lämnar sin post. Det blev, till slut, en ofrånkomlig följd av turbulensen på SR. Men det är knappast lösningen på problemet. Efter honom lär ju fler chefer falla: och den förste måste bli styrelsens ordförande Ove Joanson.

Endast gamla radiochefer kan bli chef på Sveriges Radio. Det är en av de slutsatser man är benägen att dra efter beskedet om att Peter Örn, med en bakgrund på Riksteatern och Röda Korset, lämnar sin post. Under de drygt tre och ett halvt år som gått sedan han utsågs till vd har hans icke-publicistiska bakgrund hela tiden legat honom till last. Detta trots att han, vilket han själv alltid betonade, hade en gedigen erfarenhet på andra av SR:s kärnområden, som kulturen.

Hans sits blev till sist omöjlig, efter det växande motstånd som blivit kring hans person. Men det som fällde Örn var inte hans okunskap om radio, utan flera andra faktorer.

För det första: Berner-affären. När Örn utsågs till vd hade SR en extremt turbulent tid bakom dig, efter den förra styrelsens misslyckade försök att rekrytera Joachim Berner som vd efter Lisa Söderberg. Bernerfiaskot gjorde att det blev ett väldig lång vd-vakuum på SR. Från det att Lisa Söderberg meddelade att hon skulle avgå, i december 2002, dröjde det mer än ett år innan en ny vd fanns på plats. Under detta år fattades det inga avgörande beslut om SR:s framtid: bland annat sköts viktiga beslut om lokalradions organisation på framtiden.

För det andra: evighetsutredandet. När Örn väl började var det med stor entusiasm – hans vänliga natur och avspända sätt gjorde honom initialt väldigt populär i radiohuset – men med liten kunskap om organisationen. Det tog lång tid för honom att skaffa sig en bild av vad som behövde göras – om man till exempel jämför med det sätt på vilket Eva Hamilton blixtsnabbt tog kommandot över SVT. Hans första stora beslut blev att tillsätta det stora framtidsprojektet SR 2010, vilket började som en enorm kartläggning av organisationen och radiomarknaden. Den översynen var välbehövlig, men drog också ut på tiden, vilket gjorde att frustrationen växte över att viktiga beslut aldrig togs.

För det tredje: DAB-fiaskot. Peter Örn adopterade snabbt Lisa Söderberg och Ove Joansons linje om att digitalradio vid DAB och inget annat är framtiden. Men regeringen föll inte för styrelsens utpressningsförsök – där de hävdade att SR skulle hamna i en ”analog återvändsgränd” utan DAB. istället blev det tvärnej av regeringen, vilket tvingade Örn och styrelsen till en panikprocessad Plan B när det gäller kanalutbudet och strategin. Det framstressade genomförandet av denna, samtidigt som den nya organisationen enligt SR2010 skulle sjösättas, har varit en starkt bidragande faktum bakom den högljudda irritation som rått på SR sedan i höstas.

För det fjärde: den ekonomiska krisen. Istället för att anpassa sig till budgetverkligheten har SR levt över sina tillgångar, vilket lett till nedskärningsbehovet i jakt på drygt 100 miljoner kronor. Styrelsen har drivit linjen att riksdagen borde kompensera SR för inflationen, vilket riksdagen inte haft några som helst tankar på att göra, och därmed skapat dagens akuta ekonomiska kris.

I ljuset av dagens upphetsade debatt kan det ju verka som om Örn tvingas bort därför att han släppte in Annika Lantz i P1 eller för att frågan omn avgångsvederlag för medarbetarnma hanterades så klumpigt. Men så enkelt är det inte. Snarare handlar det om en osäker vd som lät sig ledas fel av en politiskt alltför djärv och ekonomiskt alltför slarvig styrelse.

Därför löser det inga problem att bara Örn går. Om något ansvar ska utkrävas måste det läggas på den vd och styrelse som rekryterade honom – och som i allt stort stod bakom hans handlingslinje.

Ove Joanson kan, så maktspelare han är, omöjligt sitta kvar efter Örns fiasko. Det kan rimligen inte heller merparten av den övriga styrelsen. Och under Örn sitter naturligtvis hans programdirektör Eva Blomquist också väldigt löst.

Så sent som i onsdags sade Örn på Stockholm Media Week att det snabbaste sättet att rasera allt som är viktigt på SR vore att lämna in sin avskedsansökan. Det var ett uttalande som andades en hel del bitterhet – och det är uppenbart att han är irriterad på att hans ordförande tagit sitt stöd från honom. Men det ligger också ett korn av sanning i det.

Kaoset på SR är alltså inte över. Snarare har det precis börjat.

Läs också:
10/5 Peter Örns käftsmäll mot kritikerna
1/5 SR måste sluta flagellera sig själva
25/4 Därför är krisen på SR värre än på DR
22/3 Facket försöker få Peter Örn sparkad
22/2 Örns halvpudel minskar inte kritiken
21/2 Knivarna slipas i jakten på Peter Örn
20/2 Radiobasen öppnar en dörr för kritikerna
14/2 Obehaglig ton i Elmbrants khmerattack
11/2 Sveriges Radios nya styrelsekris
3/2 Att spara på webben ingen lösning för SR
31/1 Kejsarens nya kriskommunikation på SR
23/9 SR-protesten låter som vargen kommer
12/9 Målgruppsdesperation i SR:s planering