Martin Jönsson
STRUKTURAFFÄR Veckans storaffär på landsortspressområdet har två hinder kvar innan den är genomförd: beslut på VLTs stämma och en prövning av Konkurrensverket. Inget av dem är mer än en formalitet.
Reaktionerna på den stora strukturaffären i dagstidnings-Sverige, där två nya regionala storkoncerner blidas och ägarstrukturen i stora delar av landsortspressen görs om, har mestadels varit avvaktande, i väntan på mer konkreta besked om vad de nya samordningsmöjligheterna får för direkta följder för de enstaka tidningarna.
Den tydligaste öppna kritiken kommer från Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén, som ser affären som ytterligare ett bevis på hur mångfalden minskar och ägarkoncentrationen i medierna ökar.
Rätt så, men det viktigaste steget i den riktningen togs ju inte i fredags, utan framför allt när Centerpartiet 2005 sålde ut sina mångfaldsideal och accepterade att partiets tidningar kunde styckas upp mellan tre starka regionala koncerner. Det var då manegen krattades för veckans affär. Det som framför allt hänt sedan dess är att de olika aktörerna stärkt sitt samarbete och insett att de är för svaga på egen hand för att ta fram den sortens nya medieplattformar som krävs för att utveckla regionaltidningarna. Det som händer nu är att de regionala tidningsgrupperna blir mycket handlingskraftigare – och att de via sin samverkan kan skapa en nationell tidningsgrupp som kan utmana Bonnier, Metro och Schibsted. Eller åtminstone klara sin egen framtidsutveckling på ett effektivare sätt än på egen hand.
De regionala dagstidningsmonopolen har självklart förstärkts ytterligaregenom affären. Men förstärkningen gäller framför allt den framtida handlingspotentialen – inte den nuvarande marknadssituationen. Vilket gör att Konkurrensverket utan en sekunds tveksamhet lär vifta igenom affären.
Återstår då VLT:s stämma, som ska godkänna de försäljningar och köp som gäller VLT, men inte ens där kan det bli mer än en stund debattspel för galleriet.
Läs också:
20/4 Så blev Hjörne större än Bonnier