Persson ville inte ha Engqvist på SVT

MEDIEPOLITIK TV-dokumentären Ordförande Persson innehöll nästan bara en sak på medieområdet: kritik mot medierna. I boken med mer av intervjumaterialet ryms en del annat: exempelvis nyheten om att Göran Persson inte tyckte att f d vice statsministern Lars Engqvist var rätt val som ordförande för Sveriges Television.

Perssons reservation i fallet Engqvist handlade dock inte om att denna var alltför politiskt belastad – det hade ju gått väldigt kort tid sedan Engqvist hade en tung ministerpost och utnämningen orsakade starka protester på många håll – utan om att han hade en annan favorit. En centerpartist.

I boken ”Aldrig ensam, alltid ensam” (Norstedts) berättar Persson att han hellre sett centerns förre partisekreterare (tillika tidigare chefredaktören) Anders Ljunggren som ordförande för SVT.

Så här säger Persson i boken:

”Det är en person som jag har stor respekt för och som jag tycker är ’integer’. Jag fick inte regeringen med mig på det. Man ville ha en socialdemokrat därför att man hade en gammal fördelningsnyckel partierna emellan där vi hade SVT”.

Persson har också en hel del att säga om turbulensen på Sveriges Radio i samband med Joachim Berner-affären, då SR-ordföranden Marika Ehrenkrona tvingades bort från sin post.

”Både vi och moderaterna visste att Ehrenkrona inte var vuxen uppgiften/…/Hon levde inte upp till förtjänst- och skicklighetskravet. En klantskalle, en kvinna som var kopplad till det moderata etablissemanget och som inte klarade uppgiften”.

Att Joachim Berner förordats som vd för SR trodde Göran Persson var ett skämt:

”Man behöver ju inte söka upp personer som misslyckats med det de har gjort förut. Berner var inte bara känd, han var ökänd/…”Jag trodde att det var ett skämt när de tog honom, det gjorde jag”.

Vad boken i övrigt innehåller på medieområdet? Det gissar ni nog: skäll på snuttifiering, skäll på mediernas okunnighet om politik och – framför allt – skäll på Dagens Nyheter i allmänhet och Henrik Brors i synnerhet.