Boxers monopol går inte att försvara

DIGITAL-TV Boxers monopolställning som betal-tv-alternativ i det digitala marknätet är dödsdömd. Frågan är bara hur lång dödshjälpsprocessen blir.

När en fem man stark svensk tjänstemannadelegation, ledd av utrikesdepartementets rättschef Anders Kruse, i dag diskuterar med tjänstemän från EU-kommissionen om den aviserade stämningen mot Sverige är utgångspunkten inte den vanliga: att bevara ett ifrågasatt svenskt monopol. Snarare handlar det om att försäkra sig om att regeringens framtida åtgärder för att bryta upp Boxers monopol inte leder till några nya konflikter med EU – att det är konformt med gemenskapsrätten, för att tala europeisk rättslingo.

Att det relativt snart kommer en proposition om att avskaffa Boxer-monopolet i det digitala marknätet tar ju alla för givet. Det finns ingen politisk vilja att ta strid för monopolet på sikt och att då dras in i en segdragen stämningsprocess i EU, med risk för såväl skadestånd som ett högt politiskt pris, blir bara en förlängd Golgata-vandring för regeringen.

De enda som fortfarande motsätter sig ett upprivande av monopolet är Boxers vd Henrik Skullman och hans företrädare Crister Fritzson, nu på Teracom. I en debattartikel i Aftonbladet i går (ej på nätet) hävdade Skullman, med samma envishet som tidigare Fritzson, att Boxer inte alls har något monopol. Enligt honom råder snarare en ”unik konkurrenssituation”, med ”många alternativ”, vilket ”konsumenterna tjänar på”.

Men då tolkar Skullman marknadsläget extremt välvilligt. Den konsument som vill ha betalkanaler utan satellit eller bredband kan inte välja något annat bolag än Boxer. Inget annat företag kan heller etablera sig i det segmentet – som i dag utgör 30 procent av hela tv-marknaden. Åtkomstkontrollen i nätet ligger helt i operatören Boxers händer. Däri ligger monopolet.

Sedan blir monopolet särskilt problematiskt eftersom det stöttats av en rad politiska beslut om hur digitaliseringsprocessen ska gå till och om hur kanalutbudet i det attraktiva marknätet ska se ut. Styrningen av marknaden har varit väldigt stark. På så sätt har Boxer gynnats långt utöver dess monopolställning i ett enskilt segment – och i och med den extremt långsamma hanteringen från regeringshåll har det gynnandet fortsatt tills i dag, då digitaltv-övergången nästan är klar.

De argument som förts fram för att bevara monopolet har i första hand handlat om att säkerställa gemensamma tekniska lösningar för marksändningarna. Boxer har också hävdat att kanalutbudet skulle bli sämre om marknaden fick styra, med hänvisningen till de segdragna kanalutbudsstriderna mellan Viasat och Canal Digital.

Men på den mogna marknad som den digitala tv-marknaden nu utgör är det inte längre något hållbart argument. Nu torde marknaden reglera sig själv, om bara konsumenten blir mindre inlåst.

Den insikten har förmodligen delegationen med sig till Bryssel. De vill nu bara dubbelkolla att de tekniska ramar de kommer att föreslå kring en avreglering inte innebär några nya brott mot EU-rätten. Sedan lär de åka hem och fila på detaljerna inför det ofrånkomliga förslaget: att riva upp Boxermonopolet.