Redaktionen som är öppen för alla

TRANSPARENS Steven A Smith är inte riktigt som andra chefredaktörer. Han är i det närmaste besatt av öppenhet och publikdelaktighet – och är övertygad om att det är fundamentet för bättre och mer angelägen nyhetsjournalistik.

Smith, som just nu talar på konferensen Media Accountability i Kalmar, är chefredaktör på den lilla lokaltidningen The Spokesman Review i Spokane, i USA:s mest nordvästra hörn. Smith är känd som en förespråkare för ”civic journalism” och ”public journalism”, med fokus på interaktivitet och förankring hos läsekretsen.

Det mest spektakulära Smith hittat på är projektet ”the transparent newsroom” – den öppna redaktionen. Det har sitt urspring i idéer som Smith testade när han var redaktör för tidningen Wichita Eagle. Då satte de upp bord i köpcenter och lyssnade på vad lokalbefolkningen tyckte och ville. Nu är det en mer systematisk modell: alla dagliga redaktionsmöten filmas och läggs ut på webben.

Det hela är väldigt småskaligt.
Normalt tittar bara 30-40 personer på varje webbsändning (”Det är
precis lagom. Om 100 personer skulle titta skulle servern krascha. Men
borgmästaren tittar, för att se vad vi ska hitta på för dumheter. Och
min fru är trogen tittare”) Ändå är webbsändningarna mer än ett jippo.
Så här argumenterar Smith: ”Vi måste bli bättre på att förklara för
våra läsare varför vi gör det vi gör – och det vi inte gör. men framför
allt måste vi bli bättre på nyheter – och det blir vi inte genom att
sluta oss, utan genom att hela tiden ha kontakt med våra läsare.”

Mötena är också öppna för allmänheten: vem som vill får komma in på redaktionen och lyssna. Normalt har redaktionen gäster tre-fyra gånger i veckan. Smith själv kommunicerar också flitigt med läsarna på webben och alla, från ledarskribenter till fotografer, förklarar flitigt på webben varför de skrivit, tyckt eller plåtat som de gjort. Tidningen lägger också ut massor av dokumentation: oredigerade intervjuer etc, för att ge läsarna möjlighet att göra egna bedömningar av vinklingarna.

Att släppa in allmänheten på redaktionsmötena är knappast lösningen för alla. Smith själv är den förste att konstatera att ”en del av det vi gjort har varit dumt – och en del lär vi behöva ändra”. Men viljan att experimentera, i interaktivitetens och läsarengagemangets namn, är uppenbart viktigare än rädslan att misslyckas.

Läs också:
Mer redaktionsmötesnörderi: läs Jeff Jarvis om Daily Telegraphs nya redaktionslokaler på Buzz Machine