Beröringsskräcken för bloggar är märklig

BLOGGKRITIK Varför detta så upphetsade tonfall gentemot bloggosfären? De senaste debattinläggen från etablerade journalister om bloggars eventuella betydelse blottlägger en stor rädsla för att bloggosfären på något sätt ska ”ta över”. Det tyder mer på en svag självbild än på något annat.

Uppdaterad

Jag sitter just nu i Kalmar, på konferensen Media Acoountability Today and Tomorrow, som är en tvådagars samling av forskare, debattörer och journalister med syfte att diskutera kvalitet och transparens i medierna – och olika sätt att förbättra dialogen med publiken.

Förste talaren, John McManus, journalistiklärare på San José State University och initiativtagare till kvalitetsprojektet Grade the News, inledde med en lång utläggning om det bedrövliga tillståndet i den amerikanska dagspressjournalistiken, med överdriven marknadsanpassning, en ökande trivialisering och ointresse av verklig kvalitetsjournalistik. Han har dock inget till övers för bloggare och medborgarjournalister som en stimulerande motkraft. Enligt honom kan bloggosfären bidra med ”andra perspektiv” och behöver inte styras lika mycket av marknadskrafter. Men sedan började han lista alla bloggarnas brister: ”de saknar utbildning, redaktörer och resurser”, de är ”alltför ofta lobbyister och representanter för särintressen” och de ”kan inte dra gränsen mellan sitt publicistiska innehåll oich sitt kommersiella innehåll”.

Detta är dock bara en mild västanflikt mot de attacker mot bloggosf’ären som journalisten och debattören Anders R Olsson kommit med på sistone, dels i Computer Sweden, dels i dagens Journalisten.

Några citat ur Olssons inlägg:

”Ingen svensk samhällsdebattör, ingen intellektuell över huvud taget, har med en blogg lyckats ta steget från okänd till känd.”

”Bloggare kan däremot aldrig påverka något ideologiskt viktigt, det vill säga journalisters nyhetsvärdering, vinklar eller en rapportering som blir missvisande genom orimligt faktaurval.”

”Bloggarna fyller utan tvekan en funktion för många människor, men den funktionen har inget med demokrati eller journalistikens kvalitet att göra.”

Yrsa Stenius är inne på en liknande linje i Aftonbladet, med sin krönika om att bloggar aldrig kan ersätta den kritiskt granskande journalistiken.

Det är en ganska aggressiv ton i inläggen, skriven ur tydlig försvarsställning, med alla taggar utåt. Anders Olsson har ju tidigare, bland annat i sin debattbok i höstas, varit väldigt engagerad när det gäller den kvalitativa krisen för journalistiken; då är det märkligt att han så kraftfullt stänger dörren till bloggosfärens möjligheter att bidra till en höjning av kvaliteten.

Min uppfattning är den direkt motsatta till Olsson. Jag anser att bloggosfären i högsta grad har med såväl demokrati som journalistisk kvalitet att göra. Genom att öka mångfalden, öka transparensen, ifrågasätta/korrigera tveksamheter och fel, fördjupa diskussionerna och genom att, i många fall, erbjuda verklig fördjupning, både genom att vara skickligare omvärldsbevakare och genom att nischa sig hårdare på olika områden än vad många journalister gör. Och i sammanhanget är det mer positivt att läsa hur Matti Stenrosen
på Föreningen Grävande Journalister öppnar dörren för att även bloggare
ska kunna få pris för grävande journalistik – som i Pulitzerpriset.

Två saker till:

För det första: att döma ut bloggosfären för dess mer lättviktiga delar – eller dess avarter – är lika dumt som att bedöma all journalistik utifrån kvällspressens värsta löpsedlar. Visst, det finns bloggar som bedriver kampanj, förtalar och är oseriösa, men det finns också en stor del som är professionell i ordets bästa bemärkelse.

För det andra: det finns inget i framväxten av en starkare bloggosfär som hindrar de traditionella medierna att bedriva högkvalitativ och – ja, Yrsa – kritiskt granskande journalistik. Det är snarare så att förekomsten av mer användargenererat material kan bidrar till att medierna satsar mer på verklig fördjupning – för att skilja ut sig mot det snabbaste, ytligaste nyhetsflödet.

Bloggosfären är bara ett hot för de journalister som fortfarande lever i tron på att traditionella medier fortfarande har tolkningsföreträde och en gatekeeper-roll.
Eller för att citera Chris ”Long tail” Anderson i hans analys av den förändrade mediemarknaden:

”THEN: We control the site. Editors are gatekeepers. NOW: We share control with readers. Editors catalyze and curate conversations that happen as much ”out there” as on our own site. So there you have it, a motto for media in an age when consumers are in control: Catalyze and Curate”

Det mottot är utmaning nog för medierna. Och ett bättre sätt att uttrycka respekt för publiken.

Läs också:
Medievärlden: Bloggar i fokus på mediedebatt
Media Culpa: Dumheter om bloggarnas makt