Martin Jönsson
PUBLIC SERVICE Om man ska lita på det som skrivs i Sveriges Televisions stora nyhetsutredning har SVT förstått vad som är bolagets framtid. Nu återstår bara att se vad de lyckas genomdriva och vad som bara är läpparnas bekännelse.
SVTs vd Eva Hamilton har en ganska djärv definition på vad som är public service: det som ingen annan kan göra. Det är rätt gospel att sjunga för den regerande politiska kören – tänk på att kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth tycker att till och med Sopranos är för kommersiellt för att sändas i SVT – men det är inte riktigt sant. En rimligare definition på public service är att det är medier som inte enbart styrs av kommersiella hänsyn.
Men om man ser till just SVT:s situation just nu – med snabbt sjunkande tittartidsandel och hård politisk press – är det självklart extra viktigt att företaget är extremt tydligt med sin färdriktning.
Därför är den stora nyhetsutredning som SVT-utredarna presenterade i dag något av ett kritiskt ögonblick för företaget. I nära tio månader har man skissat på en framtid för SVT:s nyhetsbevakning de kommande fem åren: pejlat publikens intresse, undersökt tv-vanorna och granskat resurser och utbud.
För att vara det trögrörliga och stela SVT innehåller utredningen en del avgörande insikter. En del kan tyckas löjeväckande självklara för andra medier – som att man ska gå ut med nyheter när de händer istället för att invänta en programstart (tänk bara hur SVT reflexmässigt försvarat sin tröga start på tsunami-bevakningen), att man ska se till pubikens vanor och behov i högre grad (no shit, Sherlock?) eller att man ska länka till den som har bäst information (SVT har tidigare haft snudd på länkförbud, men talar nu till och med om att länka till bloggosfären) – men för SVT är det banbrytande. Utredningen talar till och med om att göra SVT:s innehåll tillängligt hos nyhetsaggregeringstjänster och portaler, vilket faktiskt är en revolution när det gäller tillgängligheten.
Det viktigaste i utredningen är insikten om att snabbhet och fördjupning är två olika saker, som kräver olika temperament i bevakningen. För snabbheten är webben huvudmediet, i kombination med de rappa nyhetssändningarna i tv, medan fördjupningen kräver ett mer magasinsliknande tilltal.
Aktuellt ska, enligt utredningen, få den tydligt fördjupande rollen. Det har SVT länge hävdat att programmet haft, men det är inte sant. Aktuellt är lite långsammare och allvarligare, men knappast mer fördjupande. Och på helgerna är Rapport och Aktuellt identiska, med en omvärldsbevakning på pipnyhets-nivå. De flesta tittare kan inte ens skilja på programmen, vilket torde vara ett chockbesked för många medarbetare.
Konkret väntas en del förändringar redan till hösten. En del är ren kosmetika (som att Rapport tar över 18-sändningen, att A-ekonomi tidigareläggs och att de där konstiga nyhetssammanfattningarna efter 22 försvinner), en del är ren tittarsiffer-flirt (som att lägga in ett längre Rapport 21.30 i SVT24 för att hålla ett stadigt grepp om nyhets-prime time), men annat mer strategiskt (som att ha regional morgon-tv och ett regional studioprogram efter 22).
Det riktigt intressanta finns dock i utredningens mer analytiska delar. Där konstateras bland annat att redaktionen på SVT haft en uppfattning om vad som är viktigt som skiljer sig för mycket från publikens intressen – och därför varit för svag på områden som vetenskap, teknik och konsumentfrågor. Över huvud taget andas det betydligt mer självkritik och publikinsikt än vad man är van vid från SVT.
Dokumentet har stora likheter med BBC:s stora utredningsarbete och är klokt, analytiskt och strategiskt, i synnerhet i insikten om att det är den verkliga fördjupningen som är företagets överlevnadsfråga. Knäckfrågan är dock given: hur mycket av detta lyckas företaget driva igenom i vardagen?