Martin Jönsson
PREMIÄR Efter en veckas sändningar har TV9 redan tagit sig in bland de 20 största tv-kanalerna. Men dess verkliga betydelse blir inte som en ny kanal – utan som symbol för digital tv-reformens misslyckande.
Premiärkvällen med Oscarsgalan förra söndagen drog måttliga 20 000 tittare, trots en enorm lanseringskampanj. Mer imponerande är kvällssiffrorna den påföljande veckan, då TV9 vid sju tillfällen haft 25 000 tittare eller mer. Småpotatis mätt med de tio största kanalerna, men mycket bra siffror för en nykomling – fullt jämförbara med betydligt mer etablerade TV8 (mest sedda programmet under 9:ans första vecka hade lika många tittare som Adaktussons omtalade Stenbeckintervju i åttan), TV4 Fakta och TV400.
Innehållsmässigt börjar TV9:s profil bli tydlig: en blandning av TV6 film- och sportprofil och TV4 Guld/TV4 Komedis rotande i det klassiska tv-serieskafferiet. Med andra ord: så mainstream och publikfriande som man över huvud taget kan vara.
Och naturligtvis är det stor ironi, sett ur ett politiskt perspektiv, att detta är vad vi fick av alla dessa myndighets- och politiska granskningar av vad det digitala marknätet skulle användas till. Glöm mångfald, glöm folkrörelse-tv, glöm det lokala: innan ens hela landet blivit digitaliserat är kanalutbudet prydligt uppdelat mellan de stora aktörerna. Det vill säga SVT, Viasat, SBS, Bonnier och några få utländska aktörer.
Priset är inte bara politiskt, utan också högt för konsumenterna, i form av abonnemang som fördyrar tv-tittandet kraftigt för de flesta, eftersom friutbudet är så torftigt. Lägg därtill de tekniska problemen som fortfarande finns och det går inte att dra en annan slutsats än att den svenska digitaltvövergången är ett stort misslyckande.