Obehaglig ton i Elmbrants khmerattack

RADIODEBATT Det finns många åsikter om Sveriges Radio. Men det finns något obehagligt i debattonen från Rör inte min P1-rörelsen.

I dag skriver Studio Ett-krönikören Björn Elmbrant ett debattinlägg på Aftonbladets kulturuppslag om förändringarna i P1-tablån.

Elmbrant är upprörd. Han anser att ”khmererna från P4” intagit Radiohuset, vilket är en rubrik som dryper av förakt mot Sveriges största radiokanal och de som producerar innehåll i den, på ett sätt som är alldeles för typiskt för den pågående radiodebatten. ”Billig, puttrig flödesradio” kallar Elmbrant det – och förstår inte varför en ”före detta polis och barn tv-programledare” (klassisk härskarteknik: Elmbrant refererar genomgående till Jonas Leksel som ”polisen”) ska släppas in i P1. Eller ett modeprogram, för den delen. För mode kan ju inte vara viktigt: det är och förblir ”trivselradio”, till skillnad från den viktiga samhällsjournalistiken i medborgarnas tjänst.

Genom dessa fundamentalistiska kategoriseringar (där han hävdar att den nya P1-tablån bara handlar om trevlighet istället för bildning, kändisar istället för kunskap, yta istället för innehåll) gör Elmbrant kvalitetsdebatten en stor otjänst. Så stor är inte skillnaden; så svartvita är inte radiovågorna.