Beställningsjobb om presstödet

STÖDSKRIFT I dag kommer medieprofessorn Karl-Erik Gustafsson med den rapport om det svenska presstödet som regeringen beställt för att övertyga EU om att stödsystemet ska få finnas kvar. Det lär inte bli någon sensationell läsning.

Budskapet ligger så att säga inneboende i beställningen: den här rapporten ska slå fast att presstödssystemet inte snedvrider konkurrensen, som EU befarar, utan snarare lett till ökad mediemångfald. Det är inte vad stora delar av alliansen egentligen tycker – både moderaterna och folkpartiet vill ju helst avskaffa hela presstödet – men i kommunikationen med EU har regeringens linje varit att systemet ska finnas kvar och dessutom byggas ut, i linje med det beslut som fattades i riksdagen i våras. EU, däremot, vill avskaffa hela stödsystemet, då det anses oförenligt med det gemenskapsrättsliga regelverket” om statligt stöd och påverka den fria konkurrensen.

Vad lär då Gustafsson skriva? Jo, att presstödet behövs för att säkerställa att mångfalden i tidningsutgivningen kan bibehållas på många utgivningsorter. Han lär visa på att den svenska dagspressen står starkare än i många andra länder och att det finns konkurrerande tidningar på många orter, mycket tack var presstödet.

Detta är delvis sant, delvis en sanning med modifikation. Genom de stora strukturaffärer som gjorts i svensk dagspress de senaste tio åren – med styckningen av Centertidningar 2005 och Mittmedias köp av Länstidningen i Östersund som de senaste exemplen – råder det i praktiken lokala eller regionala monopol i de flesta delar av landet. Formellt finns konkurrensen kvar, men ägarna är samma, vilket innebär att de flesta mottagarna av presstöd tillhör välmående och lönsamma tidningskoncerner.

Den största bristen med presstödet, som Gustafsson inte lär nämna, är att presstödssystemet inte haft någon nämnvärd framgång när det gäller att stimulera mer mångfald. Det har räddat en del tidningar från nedläggning, eller förlängt dödskampen, men det har inte bidragit till skapandet av så värst många nya titlar. Och på Internet, som är det område där mångfalden lättast skulle kunna stimuleras, delas det inte ut några presstödspengar alls.

Totalt talar vi om drygt en halv miljard årligen i presstöd: 429 miljoner i driftsstöd, 75 miljoner i distributionsstöd och 10 miljoner i den särskilda ”lördagspengen” för helgdistribution (som regeringen dock vill avskaffa).

85 tidningar får driftsstöd. SvD och Skånska Dagbladet får mest: 65 miljoner, följt av
Sydöstran, Västerbottens Folkblad, Östra Småland, Dagbladet, Arbetarbladet,
Länstidningen Östersund och Dala-demokraten, med 15,3 miljoner vardera.
145, det vill säga nästan samtliga dagstidningar får distributionsstöd och 78 tidningar får ”lördagspeng”.

Presstödet är särskilt utbyggt i Sverige, men ingen unik företeelse. Även Norge har presstöd, även om det är väsentligt lägre än det svenska och Danmark har ett distributionsstöd. Sedan finns det skattesubventioner, lägre posttaxor och så vidare i flera europeiska länder.

Nu ska EU-kommissionen få ta del av professorns rapport. Framåt sommaren kan vi vänta besked om hur övertygad den blev av den.

Läs också:
29/11 Vem tar Svarte presstöds-Petter?
23/11 Regeringens strid för presstödet
22/11 Många frågetecken om presstödet
25/10 Stockholm fria jagar presstöd
1/6 Pagrotskys presstödsrockad
23/5 Presstödsföljetongen fortsätter
2/5 Pagrotsky kuppade bort centern