Ny PO måste få stärkt mandat

PRESSOMBUDSMAN Vem ska få den otacksamma uppgiften att efterträda nyss avlidne Olle Stenholm som Allmänhetens pressombudsman? Det är inte den viktigaste frågan. Långt mer betydelsefullt är vilket mandat tjänsten ges.

Spekulationen om tänkbara kandidater till uppdraget som ny PO har redan inletts, mindre än en vecka efter det tragiska beskedet om Olle Stenholms död. Anders Ahlberg, chefredaktör för Tidningsutgivarnas tidning Medievärlden, nämner i sin ledare i dag bland andra Dagens Nyheters läsarombudsman Lilian Öhrström, som är väl förtrogen med rollen. En annan given kandidat är Kenth Andréasson, redaktionschef och stf ansvarig utgivare på Göteborgs-Posten, som varje vecka skriver läsvärda krönikor om läsarnas åsikter om GP:s journalistik och som i åratal bedrivit ett omfattande och konkret etikarbete på tidningen. Ett tredje namn, med en bakgrund som påminner om Stenholms och ett gediget publikförtroende, är Publicistklubbens ordförande Stig Fredrikson.

Men namnfrågan är inte den viktigaste, snarare vilken roll det självsanerande systemet ska ha. Dagens överbyråkratiska uppdelning mellan olika instanser, där många anmälningar faller mellan stolarna, måste brytas upp så att det blir tydligare för publiken hur man ska agera om man anser att medierna begått övertramp. PO-uppdraget borde utvecklas till en bredare medieombudsmannafunktion, som täcker in såväl publiceringar som journalistiska arbetsmetoder på fältet – och som gäller alla medieformer, inte bara tidningar och tidskrifter. TV och webb går inte att hantera separat, eller inte alls, som fallet är i dag.

För att detta ska inträffa måste de olika medieföretagen- och organisationerna samverka och bygga upp en verksamhet som verkligen kan stärka självsaneringen och göra den mer trovärdig gentemot publiken. Det ligger i medieföretagens eget avgörande intresse: annars lär frågan över till politikerna och lagstiftarna.

Läs också:
26/1 Stenholm satte alltid publiken främst