Sedan när blev kvalitet en accessoar?

FONDFROSSA Något är grundläggande fel i den alltmer teknokratiska diskussionen om olika fonder för att höja kvalitetsnivån i medierna. Nämligen: synen på kvalitet som ett extra tillbehör, som inte ska ingå i basutbudet.

På DN Debatt i dag skriver TV4:s vd Jan Scherman en oändligt lång debattartikel som kommenterar de senaste veckornas utspel (från bland andra Lars Adaktusson, Eva Hamilton, Lars Leijonborg och Gunnar Strömblad) om public service-fonder och andra sätt att höja kvalitetsnivån i medierna.

Scherman motsätter sig alla former av statliga kvalitetsfonder – även om det är pengar som skulle kunna komma TV4 till del. Däremot föreslår han att TV4-ägaren Bonnier ska bygga upp en egen kvalitetsfond, exempelvis genom att avsätta en procent av omsättningen på TV4, DN, Sydsvenskan, Expressen och DI. Runt 100 miljoner skulle man lätt kunna få in på det sättet, konstaterar Scherman.

Och sorry: men jag får lust att skrika högt, inför detta snåriga resonemang om teknikaliteter och finansieringslösningar, som är på väg att tappa allt sans och vett. Bonnierkoncernen, för att ta Schermans utgångspunkt, omsatte i fjol ungefär tio miljarder i Sverige. Innebär detta att 9,9 av de miljarderna INTE ska sträva efter hög kvalitet? Sedan när blev kvalitet en accessoar; en lyx som man piffar den övriga anrättningen med?

Så som debatten förs just nu kan den bara leda till ett sjunkande förtroende för mediernas kvalitetsambitioner, om dess chefer sänder ut signaler om att de inte kan producera hög kvalitet för sin publik utan en särskild finansiering.

Läs också:
28/1 Prisvärd public service?