Martin Jönsson
REKLAMKUPP Det var fjolårets roligaste folkrörelse. Men nu har reklam- och PR-makarna fått upp ögonen för potentialen hos rondellhundarna. I dagarna är det premiär för de första reklamrondellhundarna, som ett inslag i kampanjkommunikationen inför vårens avtalsrörelse.
<img src=”/images/ettan2007/070115/rondellhund339.jpg”>
I hundratal har de översvämmat rondeller i Stor-Stockholm de senaste två dagarna: orange kartongjyckar, med halsband, blottade huggtänder och en röd tröja där det står ”Lönekamp 2007”. Detta samtidigt som fackförbundet Kommunal presenterade sina krav i årets avtalsrörelse, under just slagordet Lönekamp 2007 (läs mer hos Kommunal).
Detta är, mig veterligen, första gången som rondellhundar blivit kampanjvarelser.
Rondellhundsrörelsen inleddes för ett drygt halvår sedan i Linköping. Då satte två östgötastudenter, Thomas Nordmark och Richard Leckne, ut den första hemmagjorda rondellhunden i protest mot vandaliseringen av konstnären Stina Opitz hundskulptur (läs intervju med studenterna i DN i dag). Sedan dess har var och varannan rondell runt om i landet prytts med hemmabyggda rondellhundar i alla tänkbara modeller.
Rondellhundarna blev ett begrepp 2006: en charmig gräsrotsrörelse, som gav personlighet åt den tristaste av trafikplatser.
Att någon skulle utnyttja detta i PR-sammanhang var möjligen bara en tidsfråga. Men fackförbundet bör passa sig: det är inte alls säkert att folket accepterar att man gör vad som helst med rondellhundsrörelsen. Och massproducerade, identiska – och alldeles för perfekta och renrasiga – rondellhundar lever helt klart farligt. De kan bli bortjagade från sina nya revir snabbare än de anar.