Formatet en huvudvärk för tidningarna

KRYMPER Formatminskningsvågen bland världens dagstidningar fortsätter. Men det är inte alltid lösningen på problemen.

Häromveckan satt jag på en hotellfrukost i Malmö och hörde hur bordsgrannarna, som bläddrade i Sydsvenskan och SvD, på omisskännlig Halmstad-dialekt kommenterade det faktum att ”snart blir HP också så här liten”.

HP är, för den som inte vet, detsamma som Hallandsposten – min modertidning och den tidning där jag började som journalist, för drygt 25 år sedan. I början av 2007 lämnar den, som en av de sista bland de medelstora svenska regionaltidningarna, det stora broadsheetformatet och tar steget in i tabloidvärlden, vilket innebär att 24 av Sveriges 25 största tidningar – plus gratis- och kvällstidningarna – då kommer att vara tabloid (bara Eskilstuna-Kuriren bryter av, med sitt avlånga berlinerformat).

Efter årsskiftet kommer även den första svenska prenumererade dagstidningen i det mindre halvberlinerformatet (ungefär som Punkt SE), då Eskilstuna-tidningen Folket byter format.

Det mest uppmärksammade formatskiftet 2007 gäller dock inte svenska regionaltidningar, utan klassiska Wall Street Journal. Den 2 januari byter den format och blir – för att sno en smart rubrik av Business Week – Small Street Journal. En spalt försvinner, när tidningen profilerar sig mot bland andra New York Times och blir högre och mer slimmad.

I samband med formatbytet sker de fler radikala förändringar: bland annat försvinner en hel del av börsmaterialet, när WSJ ska använda webben flitigare och smartare.

Storleksskiftet sker naturligtvis under hård lönsamhetspress, bland annat för att spara papper. Samma press som låg bakom exempelvis The Guardians övergång till Berliner häromåret. Men det är inte alltid lönsamheten blir den önskade. I den senaste upplageredovisningen hade Guardian efter formatbytet tappat 5 procent av sin upplaga.

Small Street Journal. Det är ingen given väg till högre vinst.