Därför missar SVT fotbolls-EM 2008

TV-AVTAL Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth fick som hon ville: det läggs inga public service-pengar på att köpa rättigheter till dyra sportevenemang. Åtminstone i fallet fotbolls-EM i Schweiz/Österrike, som norpats av TV4 i samarbete med Canal Digital.

(UPPDATERAD)

Avtalet är både väntat och en skräll, beroende på hur man ser saken.

Väntat eftersom TV4 behöver nya partners med stark nordisk bas – och att samarbeta med Telenor/Canal Digital (och runt hörnet kanske även med SBS/Kanal 5) är ett sätt att se till att man äör med på fler tåg när det gäller rättighetsinköp och programsamarbeten.

En skräll, eftersom det mig veterligen är första gången som SVT stängs
ute från ett fotbolls-EM eller fotbolls-VM. Tidigare har SVT och fyran
delat på matcherna: nu kommer 19 matcher att sändas i TV4 och alla 31 i
Canal Digital, vilket gör att stora grupper av tittare riskerar att
missa tolv av matcherna.

Godbiten säkrades genom ett inköpssamarbete över gränserna med inte bara Telenor, utan även TV2 i Norge och TV2 i Danmark. Tillsammans har de köpt tv-rättigheterna från Sportfive. Och ja: även rättigheten till offentlig visning, vilket innebär att O’Learys och andra som vill visa matcherna på lokal lär få nya avgiftskrav när det drar ihop sig till avspark i Schweiz/Österrike 2008…

Lika stor prestigeförlust detta är för SVT, lika stor är vinsten för Telenor/Canal Digital. För dem är rättighetsköpet ett strategiskt drag för att profilera deras hdtv-kanal, som redan tagit initiativet på marknaden och som nu får det mest publikdragande innehållet av alla att fresta med.

Tittarna då? När TV3 köpte rättigheterna till ishockey-VM på 1980-talet blev det tittarstorm. Kalabaliken slutade med att trean vek sig halvvägs och licensierade ut de hetaste matcherna till SVT, men med viss fördröjning. Vilket fick en av de få i min bekantskapskrets som hade TV3 att ringa till alla kompisar, som ej tittade i realtid, och hojta ”Såg du målet!” var tredje minut, oavsett det hänt något eller inte. Bara för att jävlas.

Knappt två decennier senare lär det knappast bli några stora protester mot att SVT ställs utanför EM-sändningarna från Österrike/Schweiz. Eller som bloggen Kulturkamp noterade går, om rättighetsaffären: ”Vad gäller tv-marknaden håller Sverige sakta på att förvandlas till ett vanligt land.”

De viktigaste matcherna går i TV4, som alla kan se, resten i Canal Digital, som många fotbollsfans redan har – och en rimlig gissning är att de kommer att göras tillgängliga via fler kanaler, från nätet till mobil-tv. För att inte tala om de offentliga visningarna.

Traumat är därför störst på SVT, som blivit sidsteppat – eller tvingats till det, av ekonomiska skäl. Sannolikt är EM dessutom bara början: med nuvarande utveckling för rättighetskostnaderna finns det inga garantier för att SVT kan visa vare sig OS eller stora VM-arrangemang i framtiden. Räkna alltså med fler sådana här samarbeten. Och fler långnäsor på SVT. Det
står helt enkelt för mycket ekonomiskt på spel för att konkurrenterna
ska avstå – och då kommer SVT att få allt svårare att matcha buden.

Kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth har ju redan uttryckt tvivel om det rimliga att använda licenspengarna till sådana rättigheter – och även om hon blev hårt manglad för det har hon rätt i sak. Som tv-marknaden ser ut finns det inga avgörande skäl till varför evenemang av det här slaget ska sändas i public service.

För SVT kan konsekvenserna dock bli kännbara. De är redan på väg att tappa positionen som Sveriges största tv-företag. Om fler stora evenemang går förlorade påskyndas det raset. Och fotbolls-EM är stort: under 2004 återfanns två matcher från EM bland de fyra mest sedda programmen det året, med en publik på runt 3,8 miljoner tittare.

Public service blir alltså smalare med affärer som dagens. Men inte genom politiska beslut, utan via marknadens egen reglering.

Läs också:
8/11 Kulturministern har ju rätt om tv-sporten