Framtidens tv finns på nätet

TV-TRENDER Snabbare tv, på fler plattformar – och med en mer kräsen och mer delaktig publik. Är det tv-branschens död? Eller dess framtid?

Webben är en seriemördare, skriver Wired-redaktören Chris Anderson – mest känd för boken The Long Tail, som lär toppa de flesta listor över årets bästa näringslivsböcker – i tidskriften The Economists specialnummer om vad som kommer att bli stort och viktigt 2007. (Läs hela hans artikel här).

De ”mordoffer” han syftar på är de här: först orsakade internet dagstidningens död (nåja), sedan var det musik- och filmbranschen som blev dess offer (även om de liken också börjat röra sig lite mer på sistone) och nu, på tröskeln till 2007, är det tv-branschen som ligger på stupstocken.

Det är under detta år som alla tv-chefer kommer att inse att en av deras viktigaste målgrupper, 18-34-åringarna (framför allt männen), lämnat tv-apparaten för andra plattformar – och att de gjort det för gott. Och att tv-tittandet, som vi kände det, aldrig kommer att bli detsamma igen, när allt fler grupper följer i deras spår.

Att tala i termer av död och utslagning är ett effektivt sätt att få folk att vifta bort det sagda som överdrifter och spekulativa utspel. Medievanorna är ju inte binära – på eller av – utan vi kommer sannolikt att titta på Så ska det låta och Gomorron Sverige på gammal hederlig ång-tv ett bra tag till, även om det grasserar You Tube-feber och det mobila tv-tittandet är på väg att lämna startgroparna.

Däremot talar de flesta trender i Andersons sak. Det man kan kalla ”kommunikations-tv” (om man tröttnat på termen ”användargenererat material” och det har man) har i år fått sitt stora genombrott. Det är inte bara You Tube och Revver vi lärt oss stava till i år: lanseringen av Fejm tv på TV4:s webb och Klipptoppen på aftonbladet.se i veckan visar att tittarfilmer och tittar-tv nu sprids på bred front och i högt tempo.

Detta speglar två djupare trender. Dels att publiken tar steget från passiv till aktiv – både när det gäller att själva delta och när det gäller att välja vilken tv man vill se och betala för – dels att själva tv-formatet krympt. Sitcoms och påkostade programformat tappar publik när publiken blir otåligare och kräver snabbare klipp. ”Snacking” kallas det på branschlingo: istället för att inta stadiga tv-måltider i form av långa program tar man sig lite småtuggor här och där – ibland i mobilen, ibland i dator, ibland i tv-soffan, ibland allt på en gång.

I en tid då gränsen mellan tv och dator alltmer suddas ut blir det också allt mindre viktigt vilken skärm publiken befinner sig framför. Vilket egentligen är det främsta argumentet mot Andersons ”seriemord”-resonemang,

Att tv-industrin är hotad är ju branschens sätt att se på saken. Frågar man publiken blir deras bild säkert en annan. Med en växande webb-tv och IP-tv blir det ännu lättare att hitta kanaler som passar ens intressen. Att det innebär en ny branschstruktur och nya pengaströmmar är inget tittarna funderar särskilt mycket över.