Tidningens trovärdighet avgör för juryn

PERSBRANDT vs EXPRESSEN, del 2. Det var ett hårt ordkrig som
avslutade förtalsrättegången i Stockholms tingsrätt på
fredagseftermiddagen. Nu inväntar alla juryns utslag.

Chefsåklagare Tora Holst hävdade att Expressen och dess ombud
fortsatt att skandalisera Mikael Persbrandt i rättssalen och Persbrandt
själ gick till öppen konfrontation mot advokat Peter Danowsky och
anklagade honom för att felaktigt tala om Persbrandt som alkoholist.

I sin slutplädering hävdade Holst att om Expressen frias kan vi ”anse
brottet förtal för avkriminaliserat” och att det då inte finns någon
möjlighet att få stopp på fabricerade och grovt nedsättande uppgifter
av det slag som Expressen skrivit om Persbrandt.

På detta svarade Danowsky att chefsåklagaren borde ”besinna sig” och
att det inte är justitiekanslerns roll att moralisera över tidningarnas
publiceringar. Danowsky drev istället linjen att Expressens uppgifter
inte på något sätt påverkat Persbrandts medborgerliga anseende. Han
drev linjen att uppgifter om akut alkoholförgiftning och
tvångsintagning skulle kunna vara kränkande för en känd nykterist – men
inte för en skådespelare ”vars alkoholism är välkänd”. Danowsky drev
det hela så långt att han hävdade att Persbrandts publik lika gärna
kunde tycka att det var ”skönt att han får vård”, när de såg löpsedeln
i fråga.

Persbrandts ombud Per Liljekvist krävde i sin slutplädering ett
skadestånd på en halv miljon, varav merparten ska vara preventivt: för
att rätten skulle sätta ner foten gentemot tidningarna. ”Det ska
markeras. Det ska kännas”. Otto Sjöbergs ombud avfärdade dock det
skadeståndskravet som helt verklighetsfrämmande.

Just nu överlägger juryn. Intrycket efter slutpläderingarna är att
chefsåklagare Holst gjorde en mycket övertygande argumentation, medan
Danwosky blev mer defensiv – och landade i en ganska snårig juridisk
diskussion.

Kritiken mot Expressens bristande faktakontroll avfärdade Danowsky med
uttrycket: ”Det ringde inga varningsklockor, för det fanns inga klockor
som kunde inga”. Advokat Liljekvist hade en något tolkning:
”Källkontrollen var helt åt pipan. Expressen tog en medveten risk. Man
visste inte, men sa: vi kör!”

Där – i tidningens trovärdighet – ligger den viktigaste frågan för juryn att ta ställning i.