Regeringens strid för presstödet

NYA TURER Det var väl inte riktigt vad man väntat sig: att en
borgerlig regering, med en moderat minister, skulle resa sig upp och
slåss med näbbar och klor för det svenska presstödssystemet.

Sällan har det varit så befogat med en liten resumé om vad som egentligen hänt med presstödet, som nu. Här är en kort sådan:

För hela dagspressen är presstödet drygt en halv miljard: 429 miljoner i
driftsstöd, 75 mkr i distributionsstöd och 10 mkr i den särskilda
”lördagspengen” för helgdistribution. 85 tidningar får driftsstöd. SvD
och SkD får mest: 65 mkr, följt av Sydöstran, Västerbottens Folkblad,
Östra Småland, Dagbladet, Arbetarbladet, Länstidningen Östersund och
Dala-demokraten, med 15,3 mkr vardera.
Nästan alla dagstidningar (145 tidningar) får distributionsstöd, 78 tidningar får ”lördagspeng”.

I oktober 2003 beslöt regeringen att tillsätta en pressutredning
för att granska stödet till dagspressen i framtiden – inklusive
möjligheten att införa stöd till nätsatsningar (en ambition som snabbt
försvann ner i papperskorgen). Ett år senare var kommittén tillsatt,
med förre generalkonsuln och chefredaktören Sören Thunell som
ordförande.

I det slutbetänkande som denna kommitté lade fram i januari
fanns det en tydlig majoritet över blockgränsen om att presstödet
behövs för att säkerställa att mångfalden i tidningsutgivningen kan
bibehållas på många utgivningsorter. Däremot föreslogs det en gradvis
sänkning av stödet till storstadstidningarna SvD och Skånska Dagbladet.
De reservationer som fanns var från m och fp, som av principiella skäl
vill avveckla stödet. Kd och c ställde sig bakom förslaget att höja
stödet ute i landet, men vill sänka storstadsstödet något snabbare.

I maj lade regeringen fram sin proposition för presstödet, efter
en snabbehandling och överenskommelse med miljöpartiet och
vänsterpartiet. Proppen gick längre än kommittén när det gällde att
sänka stödet till storstadstidningarna: istället för en sänkning med
4,5 miljoner om året från 2009 blev sänkningen 12 miljoner.

Förslaget mötte dock hårt motstånd från centerpartiet – och efter
en mangling i konstitutionsutskottet backade Leif Pagrotsky och
(s)-regeringen och återgick till nivåerna som föreslogs i
betänkandet.

Under sommaren informerades EU om de beslutade förändringarna i
presstödssystemet. Detta ledde till en starkare reaktion än Sverige
väntat – och efter ett telefonsamtal från EU-kommissionen den 20
september stod det klart ett kommissionen ifrågasatte om stödets
”förenlighet med det gemenskapsrättsliga regelverket” och krävt en
ekonomisk analys. Kommissionen har i många år sagt att de inte kan
acceptera stödet, eftersom de anser att det påverkar konkurrensen och
inte är förenligt med gemenskapsrätten.

I alliansens budgetproposition för år 2007 ”frystes”
därför presstödet på befintlig nivå – dvs före de ändringar som
klubbades av riksdagen i våras, i väntan på att regeringen skulle
lyckas motivera för EU-kommissionen att förändringarna var rimliga.

I går framkom det att det existerade en intern EU-promemoria om
att den kommissionen inte nöjde sig med att ha synpunkter på
de förändringar i systemet som riksdagen klubbade i våras, utan att den
anser att den svenska regeringen ska ändra hela presstödsförordningen
ocgh presentera ett förslag till ny lagstiftning.

Detta besked fick kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth
att gå till attack mot
EU-kommissionen och hävda att detta inte alls var vad parterna var
överens om – och att presstödssystemet är mycket viktigt för den
svenska mediemångfalden. I riksdagen i går sade hon bland annat att ”vi
för debatten utifrån att vi ska värna mångfald, pressens frihet och
flera röster i Sverige.”

En (m)-minister som slåss för presstödets bevarande och försöker
få EU att dämpa sina krav på avreglering. Det hade man kanske inte
väntat sig. Inte heller att presstödet skulle bli en av höstens hetaste
politiska frågor. Men där är vi.