Kulturministern har ju rätt om tv-sporten

PUBLIC SERVICE Försvarsreaktionerna blev våldsamma när kulturministern andades om att public service-budgeten
kanske inte ska användas för att köpa in dyra sporträttigheter. Har
ingen stannat upp och funderat över om hon kanske har rätt?

I gårdagens utgåva av Journalisten uttalar
sig Lena Adelsohn Liljeroth om hur man bäst bör använda resurserna för
public service. ”Generellt tycker jag att man kan ifrågasätta hur
viktigt det är att använda public service-resurser för att köpa in
stora, fyra sportevenemang. Sådant klarar kanske de kommersiella
kanalerna lika bra”, sade hon där.

Det var laddade ord. I dag har Aftonbladet ett uppslag med rubriken
”Attacken på SVT-sporten”, medan DN har rubriken ”Sporten hotad i SVT”,
Leif Pagrotsky rasar och säger att ”folk inte skulle gilla att tvingas
köpa dyra betalkanaler för att se OS och fotbolls-VM”, medan Lars-Åke
Lagrell konstaterar att han inte tror att ”Fifa skulle tillåta” att
någon mindre kanal tog över fotbolls-VM. Vad de anställda på SVT säger
ska vi inte ens tala om.

Ursäkta, men i vilken tv-värld lever alla dessa upprörda människor? På
vilket sätt skulle det vara en katastrof om exempelvis Viasat köpte
rättigheterna till nästa fotbolls-VM och sände matcherna i sin frikanal
TV6, som då kan ses utan kostnad av alla svenskar i det digitala marknätet och via Viasats paraboler? Eller om TV4 tog
över hela OS: det är trots allt den största svenska tv-kanalen redan i
dag.

SVT är inte längre det enda tv-företaget som når en stor publik. När
digitaliseringen är genomförd finns det ett flertal kommersiella
kanaler som skulle kunna sända stora idrottsevenemang och nå i stort sett samma
publik som SVT. Det finns också en helt annan kompetens i dag: det är
inte bara SVT som klarar stora evenemang.

Om en betalkanal som Canal+ köper rättigheterna är det självklart en annan sak.
Men jag tror få tv-bolag skulle våga ta risken att väcka miljoner
tittares ilska genom att gömma undan ett VM i en kanal som relativt få
har.

SVT har en budget på fyra miljarder kronor. Det är mycket, men det
räcker inte till allt. Om sporträttigheterna blir för dyra tvingas SVT
att avstå vissa evenemang. Så är det redan i dag – och det hjälpte inte
att SVT fick tillåtelse att bli halvkommersiellt, med omfattande
sponsringsskyltar, för att lösa det ekonomiska problemet.

Det Lena Adelsohn Liljeroth säger är alltså sant och relevant, i högsta
grad. Rättighetsinköpen kan och bör ifrågasättas. Sportälskarna drabbas
inte om en kommersiell kanal, som nås av alla, betalar mer.