Hamilton tar underdog-positionen

PUBLIC SERVICE-DEBATT Eva Hamilton har gjort en rivstart som public
service-debattör. I dag lyckades SVT:s nya vd med konststycket att få
in samma debattartikel två gånger i samma tidning.

Ironiskt nog finns den inte på nätet, än. Men både på Aftonbbladets
kulturuppslag och på dess debattuppslag skriver Eva Hamilton en
programförklaring inför sin första dag på jobbet.

Och den är bra: hon har redan hunnit med att skriva fler relevanta och
klyschbefriade debattartiklar om SVT under de få veckor som gått sedan
hon utnämndes än vad den tidigare verksledningen gjort på flera år.

Särskilt smart är att Hamilton inte skriver ett ord om vikten av att vara störst och nå flest. Som framgick av gårdagens sammanställning i SvD
är TV4 nu bara några få procentenheter bakom SVT räknat i tittarandel
och om inget sensationellt inträffar lär Hamilton inom ett par år få se
hur TV4 passerar SVT som det största tv-företaget, sett till
publikpositionen.

Istället tar hon något som närmast kan likna en underdog-position och
profilerar SVT som utmanare – inte bara gentemot TV4 utan gentemot hela
den kommersiella tv-bransch som tittarna numera lägger mer än två
tredjedelar av sitt tittande på. ”Vi står för det som är annorlunda”,
skriver Hamilton.

Men en annan debattartikel i dag pekar på ett annat problem än
tittarsiffrorna. På SvD:s ledarsida skriver förre SVT-medarbetaren Per
Gudmundson om den ”patologiska ovilja till förändring” som präglar
kolossen på Gärdet och dess enheter i riket.

Där sätter han fingret på en mycket öm punkt. Och även om Eva Hamilton
är tydlig om vad som ska göras med SVT – med en tydligare deinition av
vad som är public service-kärnan i utbudet – så kan hon få problem med
att förändra det som behöver förändras.

En extern vd hade möjligen haft det lättare. Hamilton är ett internt
och populärt val; hon vet vad public service innebär – och markerar
dessutom tydligt att företaget inte ska syssla med så mycket
kommersiellt flirtande och målgruppsjakt. Det kan en del inom företaget
tolka som att det är okej att fortsätta som tidigare. Och det lär inte
hålla.