Professorn som dödförklarar gratisvågen

GRATISDÖD? Blunda hårt och länge, så kanske hotet från
gratistidningarna försvinner. Det tycks vara medieprofessorn Karl-Erik
Gustafssons taktik. På dagspressbranschens nordiska stormöte ges en
splittrad bild av vad den nya gratiskonkurrensen innebär.

De nordiska branschdagarna för dagspressen pågår i dagarna tre i
Stockholm. Det är en tillställning präglad av stor nervositet inför de
snabba rörelser som just nu präglar mediekonsumtionen. Inte minst det
just nu rådande gratistidningskriget.

En av talarna, professor Karl-Erik Gustafsson, som är medieforskare med
täta band till Göteborgs-Posten och Jönköpings-Postens ägare Herenco,
gjorde absolut ingenting för att dölja sitt gratistidningsförakt.

Han talade om tidningar gjorda av amatörer, att jämföra med ”riktiga”
tidningar. Oftast kallade han dem ”gratisblaskor”, ibland
”reklamtidningar” – och påpekade att de inte innehåller några nyheter.
På Handelshögskolan i Jönköping, där Gustafsson är professor, finns det
ett Metroställ i entrén – det tyckte han var ett brott mot allt vad
skolan stod för och tyckte att det borde finns en ”gratistidningsfri
zon” minst tio meter från byggnaden.

I det här sammanhanget – med ett stort antal chefredaktörer och
direktörer från den betalda lokalpressen i salongen – var det, till en
del, att predika för kören. Och när Gustafsson hävdade att mycket tydde
på att gratistidningarna bara är ett övergående fenomen, som har sin
livstid just nu men som i grunden är självförstörande, då drogs det en
djup suck av lättnad på sina håll i stolsraderna.

Men Gustafssons extremt nedlåtande -. och rätt verklighetsfrämmande –
attityd delas inte av alla. Inte av läsvaneforskaren Ingela Wadbring,
som skrivit en mycket läsvärd avhandling om Metro, och framför allt
inte av gårdagens inledningstalare Jim Chisholm, som snarare talade om
att vi bara sett början på gratisvågen. I år har det startats 25 nya
gratistidningar i Europa – och totalt står gratistidningarna där
nu för 20 procent av den totala tidningsupplagan.

Chisholm, som är framtidskonsult åt World Association of Newspapers, pekade
på att det nu kommer allt fler nischade gratistidningar, inom områden
som sport och ekonomi – och att tidningarna blir allt bättre.

Vilket han naturligtvis har rätt i. Att gratis skulle vara detsamma som
dålig kvalitet är ett löjligt påstående, ovärdigt en medieprofessor.

Det han och andra borde ägna mer tid åt att diskutera är den mycket
snabba utvecklingen när det gäller övergången till tidningsläsande på
webben. I går kom ny statistik från den amerikanska
tidningsutgivareorganisationen NAA, som visar att tidningsläsande på
webben ökat med 31 procent på ett år – och att det är de unga som
driver på utvecklingen.( Läs mer om
den här. )

Gratis kan, naturligtvis, vara hur bra som helst. Den stora frågan är istället vilka
gratistidningsföretag som klarar att få ordning på sin affär – och hur
tidningsbranschen i stort ska säkra sin ekonomi när skiftet till webben
går allt snabbare.