En smutsig valrörelse

VALKVAL Politikerna brukar vara bekymrade över reklamens påverkan på
det ”offentliga rummet”. Ska de säga. Under valrörelsen förvandlas det
offentliga rummet till ett estetiskt och kommunikativt moras. Om
vanliga företag skulle hantera sina varumärken som partierna gör skulle
de stå på randen till konkurs.

Snart är det över. Om några veckor är förhoppningsvis de sista
flagnande valaffischerna bortstädade och de timrade valstugorna
bortforslade från torgen. Men snabbar än vi vill förstå kommer nästa
valrörelse att vara över oss (Valet 2010 är om 1 461 dagar…)

Här är en checklista inför den, för alla partikommunikatörer. Skriv ut och spara:

Våga vägra valaffischer
Ja, det är dags att säga nej till partiarbetarnas käraste
valredskap. Dels är de dysfunktionella ur ett kommunikativt perspektiv,
dels bidrar de mer till att förslumma stadsbilden än till att piska upp
valtemperaturen.
För partiernas varumärken är de direkt destruktiva. Vilka företag
skulle acceptera att se sina reklambudskap uppbundna med ståltråd kring
en lyktstolpe eller i en rondell i en vilda västern-affischering som
förvandlar stadsmiljön till en sophög? Ta steget till stortavlorna, nu.

Internet före torgmöten
Nej, det blev inte ett webb-val den
här gången heller, mer än möjligen när det gäller reklamköp. När www.sapnet.se blev valrörelsens mest kända sajt
är det ett kraftigt underbetyg till partiernas förmåga att utnyttja
nätet för att skapa engagemang kring sin politik.
Till nästa
val borde alla politiker förbjudas att hålla torgmöten om de inte först
sett till att utnyttja kommunikationspotentialen på webben fullt ut.
För deras egen skull.

• Tv är inte värt pengarna
Handen på hjärtat, har du sett någon av partiernas reklamfilmer i nischkanalerna?
I
valet 2010 är det, sannolikt, fritt fram för valreklam även i större
kanaler som TV4. Men besinna er, kampanjgeneraler. Tv-reklam är inte
särskilt kostnadseffektivt för korta punktkampanjer som en valrörelse.
Då är webben och olika videosajter betydligt bättre vägar att gå för
att få ut filmerna.

• Kul grejer är inte så kul
Centerpartiets
största pr-succé i valet är utdelandet av 75 000 disktrasor, med
uppmaningen att ”storstäda Sverige”. Det är illavarslande. Vi behöver
inte fler lustigkurrar på partikanslierna. Låt jippo-projekten stanna
på partikongresserna som souvenirer för valarbetarna.
Gerillamarknadsföring och ”buzz” måste vara smart och välunderbyggd,
annars blir valrörelsen bara en kamp om vem som har roligast ballonger.

* PR-aktioner kan slå tillbaka
Alltför uppenbart placerade nyheter i valspurten kan lätt få omvänd
effekt. Att Dagens Nyheter gick ut med den gamla nyheten om Nis
Lundgrens skatteplanering två veckor före valet – trots att intervjun
med Lundgren gjorts mer än en vecka tidigare – ledde knappast till
kritik mot Junilistan. Snarare mot DN, som nu anmälts till PO. Samma
sak med Leijongate: om inte Marita Ulvskog tagit i så hårt och jämfört
fp-ledaren med en våldtäktsman hade sannolikt effekten av
spionskandalen blivit större. Att väljarna tycker synd om den som
hamnar i mediestormen är en verkan man inte bör bortse ifrån.

• Konsekvent kommunikation funkar
Mängden
av budskap är enorm. Ändå är det bara två som hörs i bruset: Alliansens
bild av vänsterpartiernas stridigheter om att bilda regeringen samt
socialdemokraternas ”Alla ska med”-kampanj. De är de enda budskap som
kommunicerats konsekvent, i alla reklam och på den politiska agendan.
Resten drunknar.