Lambertz lagförslag blir bara luddigare

LEX CAROLINE JK har starkt politisk stöd för sitt förslag om en
lagstiftning mot kränkningar av privatlivet i medierna. Men det råder
fortfarande total förvirring om vad lagen egentligen ska stoppa.

Justitiekanslern Göran Lambertz skriver i en debattartikel i
Aftonbladet i dag om vad det egentligen är han vill komma åt med sin
föreslagna nya lag mot grova kärnklningar privatlivet i medierna. Men
jag blir inte mycket klokare av detta klargörande än jag blivit när han
tidigare varit ute och debatterat frågan.

JK skriver bland annat: ”Vad jag vill förbjuda
är oförsvarliga grova kränkningar av privatlivet. Exempelvis: Spridning
av närgångna nakenbilder och publicering av rena lögner om känsliga
privata saker.”

Men när det gäller det sistnämnda finns det redan en lag: det täcks
mycket väl in av tryckfrihetsförordningens skrivningar om förtal. De
publiceringar som Expressen haft om Mikael Persbrandt lär exempelvis
mycket väl kunna gå in under nuvarande lag – vilket lär leda till att
tidningen fälls för att ha publicerat ”rena lögner om känsliga privata saker”.

Återstår gör då spridningen av närgånga nakenbilder. Lambertz har
tidigare tagit upp exemplet med om hur en man lagt ut samlagsbilder på
sin ex-flickvän – vilket inte lagen kunnat åtgärda. Detta är dock
knappast en fråga som berör tryckfrihetslagstiftningen, utan borde
kunna täckas in via annan lagstiftning.

Argumenten för en ny lagkategori för medierna är därför fortsatt svaga.
Det låter mest som om Lambertz vill ha en ren paparazzilag, byggd på
domen i prinsessan Caroline-målet, där bilder från den privata sfären
ska regleras.

Huvudproblemet med detta är att gränsdragningen mellan privat och
offentligt blir extremt svår – och att enbart existensen av en sådan
lag skulle göra det mycket svårare att bevaka offentliga personer,
eftersom de hela tiden skulle kunna hävda att gränsen till det privata
överskridits. Vilket framför allt skulle försvåra bevakningen av
exempelvis näringslivstoppar och politiker.

Lambertz syfte är säkert gott. Men han tar till fel medel. Och så länge
han rasslar med ”ny lag”-vapnet svarar de flesta publicister med ”värna
tryckfriheten”-kortet, vilket gör att den viktiga diskussionen om
publiceringsansvaret aldrig kommer igång.

Mer läsning:
31/8 Så vill politikerna tukta journalistiken
29/7 Olika läger i lagstiftningsdebatten
11/4 Alla varningsklockor ringer