Mauds fotoalbum vinner inga val

WEBBVAL Ska Maud Olofssons nya bildblogg vinna valet åt Alliansen?
Blir kristdemokraternas blogg-agenter de som övertygar de unga
väljarna? Kommer SSU:s reklamfilm på videosajten Bubblare att bli
tungan på vågen? Eller har partierna fortfarande inte förstått vad de
ska ha Internet till?

Gud vad det snackas om Internet, sade moderaternas partisekreterare Sven-Otto Littorin i en DN-intervju
i fjol, och hävdade att webben var en ”randföreteelse” i valrörelsen.
Bara ifall ni undrade varför moderaternas sajt kom sist i
webbkonsultfirman Creunas partiranking i veckan.

Littorins åsikt är dock inte representativ. Alla övriga partier har
länge talat sig varma om möjligheterna att locka väljare på webben –
och aktiviteten är febril så här tre veckor före valet, såväl på de
egna sidorna som i bloggosfär och på mediesajter. Centerns Maud
Olofsson lanserade en ”flogg”
(fotologg) i torsdags – komplett med bävrar (don’t ask) och Darren
Hayes-diggande – och kristdemokraterna jobbar hårt på att ragga internet-volontärer,
som ska göra allt från att sprida videofilmer på YouTube och chatta på
Lunarstorm till att skicka små kd-filmer till mobiltelefonen som MMS.
Den svenska videosajten bubblare.se har
blivit så överöst av reklamfilmer från de politiska partierna de
senaste veckorna att de oroar sig för att det ska bli slagsida åt
propagandahållet, när tittartoppen helt domineras av filmer som
moderaternas Mahogny-Mats och SSU:s blåröda suiciddrama Romeo & Julia.

Att det finns en potential för partierna i webben är uppenbart. Enligt en Temo-undersökning
beställd av it-konsulten Webupdate förra hösten säger nästan hälften av
de osäkra väljarna att att de ser Internet som en bra källa för att
skaffa information om var partierna står i olika frågor.

Med tanke på detta – i ett val som av allt att döma kommer att avgöras
av just marginalväljarna – är det ett mysterium att
partiorganisationerna inte är mer kreativa när det gäller att utnyttja
nätets möjligheter.

Den vanligaste strategin är att dränka de potentiella väljarna i
valmanifest och partiprogram. Den näst vanligaste: att måla upp de
politiska motståndarna som ondskans hantlangare.

De metoder som visat sig vara mest effektiva i val i andra länder –
nämligen att använda nätet för att mobilisera anhängare och att
kommunicera med väljarkåren och på det sättet bygga engagemang
underifrån – syns det däremot väldigt lite av. Om man inte ska se
bilderna på Maud i Pridetåget som en form av kommunikation.

På företagslingo skulle man kalla det att partierna är fast i ett inifrån-och-ut-pespektiv.
På ren svenska kan man konstatera att de flesta innerst inne nog håller
med den där Littorin och inte förstår vad allt snack om nätet
egentligen handlar om.

Läs också:
21/8 Partierna lockas av nätets frestelser