Sjunker Aftonbladets budskap in?

TRYCKFRIHETSKAMPANJ Köpte som vanligt Aftonbladet och Expressen i morse, rafsade till mig
tidningarna och började läsa. Men missade helt att det inte stod
Aftonbladet på förstasidan – utan att logotypen bytts ut mot ordet
Tryckfrihet. Frågan är om politikerna uppfattar budskapet – och tar till sig av det.

Det säger en del om styrkan i ett bra varumärke: man har så starka
associationer till en känd logotype (den är utbytt även på webben)
att det räcker att se själva bildsignalen för att göra kopplingen till
företaget. Vad där egentligen står ser man inte ens. Det var som när
Expressen skulle göras om under Joachim Berner: på förstasidan första
dagen med ”nya” Expressen stod det att tidningen var gratis den här
dagen, men kunderna slängde upp pengarna ändå: det sjönk inte in
eftersom man inte var van att titta på ettan på det sättet.

Risken med det blir naturligtvis att effekten av kampanjtricket inte
blir så stark som Aftonbladet önskat. Men i kombination med artiklar i
tidningen och en krönika av chefredaktören Anders Gerdin framgår förhoppningsvis budskapet ändå.

Aftonbladet är ju dessutom inte ensamma om att agera i dag: de flesta av landets dagstidningar är
med på Tidningsutgivarnas endagskampanj. Dagens SvD innehåller ett dussintal annonser som
uppmärksammar den, flera av dem på förstasidan. Katrineholmskuriren har
exempelvis en nästan tom etta, med tryckfrihetsvärnandet som enda
budskap.

Om kampanjen inte ska bli ett slag i luften gäller det dock att vara
väldigt tydlig om vad som är de stora problemen med tryckfriheten i
Sverige – och inte heller blunda för den stora opinion som anser att
medierna, inte minst kvällstidningarna, missbrukar denna genom att begå
upprepade etiska övertramp.

Att situationen försämrats när det gäller tryckfriheten i Sverige är
uppenbart för den som följt frågan de senaste tio åren. Det handlar om
kraftigt skärpt sekretess, kraftigt försämrade möjligheter att få ut
information från myndigheter, försämrad öppenhet via EU, tveksamma
ageranden när det gäller yttrandefriheten på nätet – och en allt
tydligare manifesterad lagstiftningsiver från politikernas sida, när
det gäller allt från reklam till journalistik. Förslaget från
justitiekanslern att lagstifta mot publiceringar som kan kränka
privatlivet är ett sådant exempel: det skulle i praktiken kunna
innebära att politiker och andra skulle kunna sätta upp gränser för vad
medierna kan rapportera om, med hänvisning till att det är ”privat”.

Via EU kommer också en rad andra förslag och tankar på skärpta lagar
när det gäller rätten att rapportera, där till exempel förslaget om att
införa begreppet ”ekonomiskt förtal” skulle kunna försvåra granskningen
av näringslivet och göra medierna betydligt mer återhållsamma.

Detta debatteras förhoppningsvis i dag. Sedan får vi se om det är glömt i morgon.