Reklambranschens etiska självmål

VADÅ FÖRBUD? Det senaste året har det varit tydligt för alla och
envar att politikerna i riksdagen laddar för ett förbud mot
könsdiskriminerande reklam. Alla utom möjligen reklambranschens
självsanerande organ, ERK, som fortsätter att lunka på som om inget
hänt.

Även om debatten funnits sedan 1970-talet så började den nuvarande
diskussionen på allvar med Göran Perssons tal på s-kvinnornas kongress
i Eskilstuna i maj 2005, då han gick till attack mot ”sexualiseringen
av det offentliga rummet”. Till detta räknades allt från sexklubbarnas
reklambilar till lättklädda omslag på Slitz och Café, men efter en
politisk positionering har huvudlinjen blivit att försöka stoppa
”reklam med stereotypa och könskränkande bilder” – även om regeringen
inte helt släppt ambitionen när det gäller att också städa upp på
redaktionell plats i medierna.

I dag står till exempel kulturminister Leif Pagrotsky värd för en
heldagsdebatt om ”jämställdheten i medierna”, vilket är ett sätt att
antyda att det kan finnas lagstiftningsambitioner smygande i kulisserna
även på det området.
Men när det gäller reklamen är bollen redan i rullning. I juli beslöt
regeringen att tillsätta en statlig utredning på området. Formellt är
den till för att granska läget och peka på olika metoder för att
förbättra situationen, men redan i direktiven klargörs det att
nuvarande lagstiftning på området inte är tillräcklig.

Man kan tycka att detta vore all den larmklocka branschen behöver för
att ta tag i situationen och se till att självsaneringen, bland både
annonsörer och utgivare, fungerar bättre. Men icke. Den främsta
självsanerande instansen, Näringslivets etiska råd mot
könsdiskriminerande reklam, ERK,
verkar snarare ha fallit i dvala. Hittills i år har bara tolv kampanjer
fällts i rådet – och på rådets sajt är det senaste uttalandet, med
fällningar av bland andra Spray, Svenska Shell och Multipoker, mer än
fem månader gammalt.

När jag ringer upp rådets sekreterare, Jan Fager, och frågar om det
inte vore lämpligt att ERK blev lite vassare, för att mota
lagstiftningsolle i grind, blir svaret ”Vi håller på att se över våra
rutiner”.

Det är nästan så att man förstår de politiker som tröttnar, hur tokig en lagstiftning än vore.