Hoten är minerad mark för medierna

HOTBILDER Aftonbladet-affären med hoten mot Alexandra Pascalidou och
Claes Cassel ledde till att den svenska grundlagen ändrades. Så det
borde står klart för alla medier att man ger sig in på minerad mark om
man springer ärenden åt den som vill hota någon annan.

Expressens beskrivning av hur det gick till när fotbollslandslagets
förbundskapten Lars Lagerbäck utsattes för vad tidningen beskriver som
en ”huliganattack” och en ”ond mardröm” är ytterst detaljerad: ”Vid
02.30-tiden kom en grupp unga män inklivande på hans tomt i Sollentuna
utanför Stockholm. Några av dem var maskerade med huvor och halsdukar
och samtliga skrek hotfulla tillmälen mot Lagerbäck./…/ stämningen var
mycket hotfull. Efter att banderollen spikats upp kastade huliganerna
stenar och blomkrukor mot Lagerbäcks hus.” (Läs hela redogörelsen hos Expressen)

Men denna dramatiska skildring finns bara hos Expressen. Övriga medier,
polisen och Lars Lagerbäck själv tonar ner det inträffade ”Vi var hemma
under natten och har inte märkt av någon hotfull stämning runt vårt hus
och inget fönster har krossats och inga stenar har kastats. Det hade
vi, liksom våra grannar, naturligtvis märkt om det förekommit.”,
konstaterar Lars Lagerbäck själv i ett pressmeddelande. (Läs mer på
svd.se)

Efter VM i Tyskland har man i och för sig lärt sig att Lars Lagerbäcks
bild av verkligheten kan vara lite märklig, men i det här fallet ligger
det onekligen närmare till hands att tvivla på Expressens version. Den
kan vara överdriven och till delar osann, men det som framför allt
väcker frågetecken är hur tidningen fått sina ”ögonvittnesskildringar”
och bilder från ”attacken”. ”Läsarbild”, står det som källa, utan
vidare förklaring. Men vilka läsare är på plats vid en sådan här
aktion, utöver de som utfört den?

Att det är allvarligt om man hanterar hot av det här slaget på ett
oetiskt sätt borde ju ha sjunkit in efter den så kallade
Cassel/Pascalidou-affären 1998, då Aftonbladet ”avslöjat” att en
nynazistisk grupp tagit hotfulla bilder utanför journalisten Alexandra
Pascalidous respektive polistalesmannen Claes Cassels hem. Efter ett
och ett halvt år kom erkännandet om att tidningen varit delaktig i
framtagningen av bilderna.

Ingen dömdes för det inträffade, men när Pascalidou/Cassel överklagade
till Europadomstolen fick de rätt och blev ekonomiskt kompenserade –
och i Sverige ledde det inträffade till att grundlagen ändrades, så att
hotbrott införde som en del i tryckfrihetsförordningen. I klartext
betyder det att spridningen av hot också, till exempel i en tidning,
också kan vara straffbart.

Om bilder från förövarna – och versioner av vad som hänt – gått rakt in
i tidningen behöver inte det likställas med vad som skedde i
Aftonbladet-fallet. Men det väcker, minst sagt, frågetecken.