Larsson en logisk lösning på DN

CHEFREDAKTÖRSBYTE ”Det kommer att bli en snabb lösning på DN”, sade
Bonniers tidskriftsdrottning Amelia Adamo när jag träffade henne i går
kväll. Några timmar senare offentliggjordes det att hennes make
Thorbjörn Larsson tar över efter Jan Wifstrand på chefredaktörsposten.

Nyheten om att Thorbjörn Larsson blir ny chefredaktör på DN läckte först ut i Dagens Media
i går kväll och plockades snabbt upp av TT och de stora tidningarna.
Den enda stora tidning som inte hade med nyheten i morse var ironiskt
nog Dagens Nyheter (även om en fyllig version snabbt kom på webben.)
Beslutet om tillsättningen tas formellt av tidningens styrelse klockan
nio i dag, varpå den ny chefen ska träffa medarbetarna, för att meddela
att han tillträder jobbet redan den 4 september.

Den första slutsatsen av det oväntat snabba beskedet är att det innebär
att Jan Wifstrand inte avgick frivilligt, som det föreföll i fredags,
utan att han i praktiken sparkades från sin post – precis på det sätt
som många spekulerat skulle hända.

Det är inte första gången det blir den effekten när Larsson gör entré. När den förre
Aftonbladet-chefen senhösten 2001 utsågs till styrelseordförande på
Expressen innebar det första steget mot stupet för dåvarande
chefredaktören Joachim Berner. Någon månad senare sade Berner upp sig –
åtminstone enligt det formella protokollet – och Larsson tog in sin
protegé Otto Sjöberg som ny chef.

Tre år senare var det Sydsvenskans tur. Bonnier hade på hösten placerat
in Larsson som styrelseledamot i den då hårt pressade tidningen. Den
nye ledamoten tog snabbt en akltiv roll – och var drivande i den
process som slutade med att chefredaktören Hans Månson slutade och
ersattes med Kristianstadsbladets Peter Melin.

Och nu har turen kommit till DN, där det i princip varit öppet krig i
styrelsen mellan vice ordförande Larsson och chefredaktören Wifstrand.
Larsson har varit hårt kritisk mot att kostnaderna på tidningen inte
minskat tillräckligt snabbt, att tidningen inte klarat av att hantera
det nya tabloidformatet – och att chefredaktören ägnat sig mer åt
vd-uppgifter än åt att modernisera tidningen och effektivisera
redaktionen. Personlighetsmässigt har kontrasten mellan de båda varit
total, varför chefredaktörsfrågan varit en tickande bomb.

Att Thorbjörn Larsson nu själv tar över som chefredaktör är på många sätt logiskt.

Dels är han den stora spindeln i nätet i hela Bonniers
dagstidningsdivision, även om Thomas Axén formellt iklär sig den
rollen. Larsson är ordförande i Expressen och Stockholm City, vice
ordförande i DN och ledamot i Sydsvenskan – och är den som leder
utvecklingen när det gäller nya tidningsprojekt och hela koncernens
dagstidningstrategi. Hur många av de rollerna han kan behålla i sitt
nya jobb är en annan femma.

Dels är det han som hårdast drivit kraven på att DN måste ta till mer
radikala åtgärder än hittills för att möta den kris som gjort att
tidningen förlorat 237 miljoner kronor de senaste åren – trots
högkonjunkturen – och sannolikt lär få svårt att gå runt även i år. Om
någon annan skulle blivit chefredaktör hade det ofrånkomligen blivit
med Larsson som en ständigt närvarande överrock. Då är det enklare att
ge honom mandatet själv.

Slutligen är Thorbjörn Larsson förmodligen den sorts tidningsledare som
Dagens Nyheter behöver – även om många medarbetare förmodligen satte
morgonkaffet i halsen när de läste nyheten. På den ”malliga
morgontidningen”, som Jan Guillou konsekvent kallar DN, finns nu en
stor rädsla för att tidningen ska bli mer kvällstidningslik – och att
det snabbt ska komma ett kraftigt yxhugg mot personalstorlek och
redaktionella kostnader. Enligt planerna ska DN minska med 60 tjänster
till 2008, men nu väntar sig de flesta att nedskärningarna kommer
betydligt snabbare – samtidigt som Larsson lär plocka in ett antal nya
personer på nyckelposter, för att skynda på förändringsprocessen.

Själv säger Larsson att han nu ska ”se över
redigeringen av tidningen och successivt förnya delar av innehållet.”
Tabloiden ska vässas och tilltalet förändras . I betydligt snabbare
takt än under Wifstrands regim. Det är en tidningsmakare DN fått – och
han lär vara mycket mer närvarande i förändringsprocessen än hans
företrädare, med målet att nå snabbare resultat.

För tre år sedan sade han i en intervju som jag gjorde för tidningen Journalisten att han ”inte skulle vilja gå in i en tung organisation igen exekutivt. Det är jag färdig med. ” (Läs hela intervjun här).
Nu gör han det ändå, 61 år gammal, lockad av tanken att – för tredje
gången – vända en krisdrabbad tidning till framgång.

Hur länge han stannar är en annan fråga. Uppdraget kan mycket väl vara
att gå in, städa ut och rensa bort. För att sedan, efter utfört
uppdrag, lämna över till exempelvis Peter Melin på Sydsvenskan. Men
det får framtiden utvisa.

Läs tidigare artikel om chefredaktörsturbulensen på DN här.