Mer oetiskt att inte namnpublicera

KOKAIN-EM Varje gång medierna publicerar namn på misstänkta
brottslingar uppstår en mindre debatt om pressetiken. Men i
fallet på med de kokainmisstänkta i Göteborg borde frågetecknen snarare
riktas mot de som inte namnpublicerar.

De är inte så många. Alla de stora tidningarna, även SvD
som normalt är ganska restriktiv, valde direkt att publicera namn på de
ex-stjärnor och den landslagsman som misstänkts ha varit
narkotikapåverkade på en EM-efterfest. Men det finns de medier som
fortfarande anonymiserar, bland dem SVT, SR och TT (och därmed en rad
landsortstidningar).

Det vore dock fel att hävda att de som inte publicerar tar mer
pressetiskt hänsyn än de som kör ut namnen. Ibland finns det väldigt
goda skäl att namnpublicera: det är exakt information i ett läge då
otydlighet kan skada väldigt många. När det rör sig om en så begränsad
trupp som ett friidrottslandslag vore skadan större för de garanterat
oskyldiga vid en anonymisering, än vad den blir för dem som nu namnges.

Dessutom: med en namnpublicering finns möjligheten att gå vidare och
fördjupa sig och föra en vettigare debatt. Det faktum att den nu
kokainmisstänkte Sven Nylander är aktiv i stiftelsen Ren idrott är
självklart ett relevant faktum. De medier som inte avslöjar hans namn
berövar sig själva möjligheten att gå vidare.

På SR:s sajt – ett av de företag som föredrar anonymiseringen – finns
till exempel bara några få rader om det inträffade. Betydligt mer
utrymme ägnas åt den svenska medaljsuccén än åt kokainaffären. Samma
sak hos SVT.

Om det beror på att man vill värna enskilda individer är det onekligen en väldigt missriktad omsorg.