New Yorker sågar blogg-journalistiken

BLOGGSKEPSIS På somrarna brukar tidskriften New Yorker sänka
ögonbrynen en smula och ta upp lite folkligare ämnen än vanligt. Förra
sommaren var det poker, i år är det bloggar och medborgarjournalistik.
Och de är måttligt imponerade.

”Amateur hour” är rubriken på Nicholas Lemanns långa artikel om
”citizen journalism” i veckans nummer av New Yorker. Han har gått på
jakt efter den ”armada av inspirerade amatörer” som i miljonskaror
kompletterar den traditionella journalistiken. Men inte hittat så många
värda att skriva hem om. ”The content of most citizen journalism
is/…/heartwarming and probably adds to the store of good things in
the world, but it does not mount the collective challenge to power
which the traditional media are supposedly too timid to take up”,
skriver Lemann – och konstaterar beskt att det finns för många
hejaklacksledare bland mediekommentatorerna som valt att blåsa upp
värdet av medborgarjournalistiken och som lyckats med det eftersom de
traditionellam medierna just nu lider av såväl dåligt självförtroende
som teknologistress.

Journalistkprofessorn Jeff Jarvis, en av ”hejaklacksledarna”, sågar New Yorker-artikeln på sin blogg Buzz Machine.
Själv tycker jag att Lemann missar poängen med den parallella
medievärlden: dels dess granskande funktion, dels värdet av
kommunikationen och interaktiviteten i sig, dels hur den snabbt kan
rita om mediekartan och skapa nya affärsmodeller via den småskalighet
och konsumentmakt som bland andra Chris ”Long Tail”
Anderson predikar om. Men kanske framför allt: hur bloggosfären tvingar
de etablerade journalisterna att skaffa sig bättre koll på omvärlden.