Mobilen är tv-branschens framtidshopp

FREKVENSSTRIDEN Fotbolls-VM blev inte det lyft för mobil tv som
många talat om. Men att de mobila kanalerna ska vinna slaget om
frekvensutrymmet känns ändå ganska givet.

När regeringen i februari presenterade vilka tv-kanaler som skulle
beviljas de attraktiva licenserna i det digitala marknätet var
besvikelsen störst hos TV4, Dagens Industri och Big tv, som alla legat
med på Radio och tv-verkets rekommendationslista. Ytterligare sex
kanaler, bland dem Viasats Sportkanalen, Sport Expressen och National
Geographic Channel, fanns med på RTVV:s lista över kanaler som skulle
kunna ta plats i nätet när det finns mer frekvensutrymme, men ratades
av regeringen.

Av Netlights rapport
att döma skulle alla de och en handfull till kunna ta plats i
Boxerutbudet om regeringen skulle välja att satsa hela det nya utrymmet
på marksänd tv. Men de bör inte hoppas på för mycket. Leif Pagrotsky
har visserligen sagt att han vill se fler kanaler i marknätet, men det
mesta talar för att det blir i mindre skala – och att det mesta av
frekvenstilldelningen kommer att läggas på mobil-tv och trådlöst
bredband. Beskedet i veckan om att Teracom i höst ska testsända i ett
nät för mobil-tv är bara ett startskott.

Skälen är flera. Dels handlar det om konsumtionsmönster, dels om
affärsmodeller, dels om vägvalet som görs inom EU, där många vill ha en
starkare harmonisering av näten.

Den växande tv-marknaden har ännu inte varit någon kommersiell
storsuccé, sedan både tittare och annonsörer rört sig trögare mot det
nya utbudet än beräknat. Tv-reklamen ökar visserligen med tvåsiffriga
tal, men det är de etablerade storkanalerna som tar nästan allt, inte
nischmarknaden.

Då är den ekonomiska potentialen oändligt mycket större inom mobil- och
ip-tv. Här går det att bygga nya kanaler till betydligt lägre kostnader
än via traditionell tv. Det tillåts också en större andel reklam i
mobil-tv än traditionell tv – och det är tydligt att medan
konsumenterna är skeptiska till att betala för mer innehåll på webb och
i tv-rutan, så är de mer benägna att betala för nya
distributionsformer. Det tablåstyrda tittandet ersätts alltmer av ett
”icke linjärt” tittande, när konsumenterna har tid och intresse, vilket
passar för mobila kanaler.
Möjligheten att skapa nya företagsallianser är också självklart betydligt större inom mobilt och bredband.

Avgörande för dragkampen mellan Pagrotsky och Messing blir dock vilken
väg EU väljer – och hur detaljerad deras principmodell för frekvenserna
blir. Beslutet ligger knappast enbart i den svenska regeringens eller
PTS händer.