Svensk insideråtalad, glamourbrist och blod

För omkring ett år sedan publicerade jag varje lördag något som hette godispåse. Efter ett tag gav jag upp eftersom det innebar än mer jobb än vad jag hade tänkt mig. Men på sistone har saknaden av den möjlighet som godispåsen faktiskt gav blivit större – att på ett enkelt sätt kunna samla smått och gott, att länka till sådant som hänt men vi kanske inte hunnit täcka, prata lite musik och ge en inblick i livet som korrespondent. Så jag tänkte släpa fram den där påsen igen och hoppas att ni vill kika i den…

-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-

Efter att bland annat Raj Rajaratnam, grundare av Galleon Group, och Goldman Sachs toppchef Rajat Gupta åkt dit för insiderbrott har de amerikanska myndigheterna fått blodad tand.

Inte sedan 1980 har man startat så många nya utredningar som man gör idag. Inom exempelvis polismyndigheten FBI var antalet utredningar rörande insiderbrott upp med hela 43 procent under den senaste tolvmånadersperioden.

Sedan 2009 har bland annat 72 hedgefondchefer och konsulter åtalats bara på Manhattan. I slutet av september var det dags igen – och det för en svensk.

En 42-årig man erkände att han tillsammans med analytiker och chefer på den amerikanska hedgefonden SAC Capital Advisors tjänat strax över 400 miljoner kronor på insiderhandel.

Så här ska det ha låtit i rätten:

”Jag var del av en grupp analytiker som kom överens om att erhålla och dela information om börsnoterade bolag. En del av informationen jag fick var betydelsefull, inte offentliggjord information som jag visste kom från anställda på börsbolag. Och jag visste o att de inte fick ge eller dela informationen med utomstående. Vid varje tillfälle delgav jag informationen till portföljförvaltaren som jag jobbade för, och vi genomförde affärer i aktierna baserade på informationen.”

Det är ännu inte beslutat när rättegången mot 42-åringen kommer att hållas.

-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-

Stod nyligen och talade om bonusar med en bekant som sliter på Wall Street. Han var inte särskilt nöjd över utvecklingen. Det ryktas om klart försämrade summor när finanshusen skär ner på risktagandet. ”Kanske är det dags att börja fundera på något annat”, resonerade min vän. Han är inte ensam. Studenter i USA väljer i allt högre grad bort finansvärlden.

-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-

Presidentvalsdebatten var väl något av en utklassning i tal och retorik. Medan Barack Obama dröjde på orden och ville resonera sig runt saker och ting dundrade Mitt Romney på som ett tåg. Hade nog hoppas på mer hårda toner, eller… tja, blod och snytingar helt enkelt.

-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-

Har alltid velat ha en New York-blogg, men när jag föreslog det för två år sedan i och med flytten över Atlanten fick jag nobben. Det fanns så mycket sådant ändå, tyckte man.

Nu har Per Bjurman på Aftonbladet fött en. Och den är finfin läsning för oss som älskar den här staden.

Och nej, jag har inte lika fin utsikt som hans. Inte ens i närheten.

-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-

Trodde nog för övrigt att Wall Street skulle komma att bli en hetare fråga än i presidentvalet än vad det hittills är. Men å andra sidan är det ju kanske svårt att idag avgöra vad som är Wall Street och inte. I alla fall är det så det låter i New York Times.

-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-

Om du skulle läsa alla valundersökningar som matas ut i USA skulle du bli tokig. Inte sällan är budskapen motsatta varandra. Martin Gelin skriver bra om just det här fenomenet på sin blogg på dn.se. Innan onsdagens debatt hade i alla fall Wall Street gjort sin bedömning. Förbered er på fyra nya år med Barack Obama, är budskapet som skickas ut till klienterna.

Är de lika säkra efter onsdagen?

-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-

På tal om musik så vet jag inte om ni har lyssnat på Ulf Lundells nya platta ”Rent Förbannad”. Jag är lite ambivalent, men det finns som alltid en hel del guldkorn. Oavsett vad så har han i alla fall täckning för titeln. Uffe är ilsk. Han sparkar åt alla möjliga och omöjliga håll.

”Vad i helvete har dom för sig inne på banken efter tre?” undrar Uffe i tradiga ”79 procent” innan han går över i låten ”Gordon Gecko” och sjunger att den überklassiska filmfiguren har fel.

Vad i helvete menar han med Gordon Gecko undrar mest jag? Han heter ju Gordon Gekko, för bövelen.

-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-

United States Postal Service, alltså det amerikanska postverket, har sedan länge en bokföring som skriker i illrött. Än en gång misslyckas man nu med att betala över 5 miljarder dollar i pensioner.

-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-

På måndag är det Columbus Day här i USA, vilket innebär att börserna faktiskt har öppet. Dagen efter sparkar, i alla fall officiellt sett, rapportfloden igång med Alcoa på tisdag. Dystra tider står för dagen om vi ska tro analytiker och företag.

Speltillverkaren Zynga är bara en av många som nu har slaktat förväntningarna på framtiden – och det för andra gången. Aktien ner 12 procent igår.

-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-

Igår var det exakt ett år sedan Steve Jobs dog. Apple klarar sig ju, tvärtemot vad en hel del förutspådde, rätt bra ändå. Företaget är starkare än någonsin och Iphone5 tog slut i ett nafs.

För övrigt ska hans före detta flickvän och mor till dottern Lisa nu släppa sin biografi om sitt förhållande med it-gurun. Känns inte som något man kommer slänga sig över direkt…

-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-

Längtar väldigt mycket till såväl Nashville som West Virginia just nu.

-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-

Facebook trumpetade i veckan ut att man nått 1 miljard aktiva användare i månaden. Bloomberg Businessweek bjuder på fin läsning i magasinet. Tyvärr hittar jag inte texten på nätet men här kommer i alla fall en Q&A-session med Mark Zuckerberg.

-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-

Spenderade tre dagar under förra veckan med att vara på resande fot med den eminente fotografen Linus Sundahl-Djerf. Grymt i och för sig. Men för att ge en inblick i den glamourösa vardagen som ibland kommer med det här jobbet innebar det att ett av tre dygn (alltså 24 timmar) spenderades i bilen. Totalt färdades vi över 210 mil. Det är, om någon undrar, som att köra mellan Stockholm till Milano. Och sedan fortsätta lite till.

-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-

Asher Anidjar har stora problem i livet.

-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-

När man är ute och reser får man å andra sidan tillfälle att utforska USA:s restauranger.

Jag brukar oftast använda mig av det smått märkliga tv-programmet Man vs Food för att hitta guldkorn längs vägen, men i bland tvingas man chansa.

Som på Fat Boys Pork Palace i West Virginias höjder.

Deras specialitet: Fat Boys Burger – och lökringar utan lök.

Och så förstås den här inredningen. Den är på något sätt väldigt talande för hur alla restauranger ser ut som jag har besökt i West Virginia.

-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-

I Sverige brukar det skrattas lite hjärtligt när amerikanarna klagar på bensinpriset.

Det är ju så lågt redan, liksom.

Men i USA är bensinpriset en stor och viktig fråga, även om det bara ligger på halva summan av vad ni tvingas pytsa upp i vårt avlånga land. Minns bara Newt Gingrich som för omkring ett år sedan gjorde bensinpriset till en valfråga, varpå Vita Huset talesman sedan kallade löftet för en lögn. Soppan, lät det, skulle aldrig få kosta mer än 2:50 dollar under Newts styre.

I Kalifornien hade det kanske också resulterat i ett knippe röster. Där har priset nu nått all-time-high.

-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-

Som om inte måndagar vanligtvis är tunga nog, så var den här veckan kanske extra seg. Klassiska musikhaket Kenny’s Castaways (Springsteen, Patti Smith, The New York Dolls, Lynard Skynard mfl…) på Bleecker Street stängde ner. På mindre än ett år har vi sagt adjö till liveställen som Banjo Jim’s och Lakeside Lounge. Om inte livemusik fungerar ens i New York City, var ska det då fungera?

Willie Nile och The Smithereens stod däremot för begravningsmusiken på Kenny’s, vilket var grymt.