Krisbanken undanhöll illröda siffror från aktieägarna

Två dagar innan Bank of Americas aktieägare godkände att det krisande finanshuset skulle pytsa upp 50 miljarder dollar för Merrill Lynch i december 2008 informerades toppcheferna om att uppköpet skulle bli ett ekonomiskt fiasko. Siffrorna var inte alls så pass hoppingivande som man tidigare hade förmedlat utåt sett – förvärvet skulle snarare komma att pressa resultatet mycket, mycket hårdare.

Bara under det fjärde kvartalet skulle förlusterna i Merrill Lynch uppgå till hela 14 miljarder dollar före skatt, skrek den nya utredningen.

Förstås extremt värdefull information, särskilt om man ska fatta ett beslut om investmentbanken ska köpas eller inte. Men häpnadsväckande nog bestämde sig ledningen för att hålla informationen hemlig. När aktieägarna röstade gjorde de det alltså i blindo.

Strax därefter tvingades staten också att skriva ut en ny räddningscheck till Bank of America. Den här gången på 20 miljarder dollar.

Uppgifterna, som är en riktig bomb, publiceras i dagens New York Times och hämtas från en stämning som landat i en domstol på Manhattan.

För ett företag som redan är väldigt illa omtyckt av många invånare och aktieägare är det en riktigt stinkande historia som nu håller på att släpas fram i allmänhetens ljus. Särskilt illa blir det också förstås av att de anklagande uppgifterna är korrekta – dåvarande vd:n Kenneth Lewis har i vittnesmål bekräftat dem.

Enligt de papper som finns att tillgå ska det också ha varit framför allt just Kenneth Lewis samt finanschefen Joe Price som drev på affären och som nu är måltavlor för de ilskna aktieägarna. Enligt stämningen ska bankens kassaförvaltare bland annat ha varnat Joe Price för att det kunde vara ett lagbrott att undanhålla den nya informationen från aktieägarna. Duon visste alltså mycket väl vilka risker de tog och vad de ägnade sig åt i turerna runt köpet av Merrill Lynch.

Först flera dagar efter uppgörelsen informerades dessutom styrelsen om de gigantiska förlusterna som väntade. Då slog chefsjuristen Timothy Mayopoulos bakut och uttryckte, enligt stämningen, stor förvåning kring bristen på information. Enligt uppgifter försökte han också tala med finanschefen Joe Price om situationen men misslyckades.

En dag senare sparkades Timothy Mayopoulos utan förklaring och tvingades omedelbart bort från byggnaden utan att ens få möjlighet att samla ihop sina privata ägodelar.

Historien är en riktigt tuff smäll mot banken och dess tidigare toppchefer. Men det bekräftar också bilden av att det ännu finns ett stort arbete kvar att göra med att bringa ordning och reda i finanskrisen. Inte bara från aktieägarna som vill ha upprättelse – snarare också från statens sida som med rätta fortsätter få kritik för att vara för slapphänt och inte försöka hålla personer skyldiga för den värsta krisen i mannaminne.