Wall Street-bloggen
Daniel Kederstedt
Daniel Kederstedt
Tror du att Wall Street är fullt fokuserat på sitt arbete just nu.
Icke.
För många handlar det snarare om att skrika ut det Jerry Maguire-klassiska uttrycket ”Show Me The Money!”
Det är, kort och gott, nämligen bonustider i finansmeckat. Eller Compensation Communication Day, som Goldman Sachs väljer att så fint kalla det.
Men med det kommer också tystnaden och de sammanbitna käkarna, ibland de uppgivna blickarna. Det märks tydligt när jag försöker få anställda i finanskvarteren att prata just pengar. Inte många vill, och de som gör det säger väldigt lite som är användbart.
Samtidigt är det inte särskilt förvånande.
Det är bistra tider på Wall Street.
Ta bara just Goldman Sachs, som vanligtvis är känt för att betala ut de högsta ersättningarna.
Finansbjässen hade ett mycket svagt fjolår och satte enbart undan 12,2 miljarder dollar till sina 33 000 anställda i fjol. Det innebär en bonus på 367 000 dollar per person.
Att det normalt sett är att betrakta som en extremt mycket pengar kan vi nog alla skriva under på. Men på Wall Street är, som bekant, det här med pengar inte helt normalt. Jämfört med exempelvis 2006 så framstår 2011 års siffra nämligen som en enorm besvikelse – då pytsades det ut 621 000 dollar per anställd. 2010 låg siffran på 430 700 dollar per anställd.
Värst ska det i år ha varit för de yngre analytikerna på Goldman Sachs, som säkerligen undrar om de guld och gröna skogar som utlovades när de gav sig in i branschen ens existerar. Vissa fick ”enbart” 20 000 dollar i bonus – fyra gånger så lite som vanligtvis.
New York Times har sms:at med flera anställda inne på företaget för att få reda på stämningen under stormötet Compensation Communication Day. Och det är ingen vacker syn som framträder.
”Jag tror faktiskt att en tjej grät”, skriver en handlare på Goldman, vilket följs upp av en annan anställd som menar att ”Mina siffror var så låga att jag trodde att jag fått sparken. Min chef tvingades övertyga mig om att firman fortfarande ville ha mig kvar.”
En tredje anställd skriver att vissa hade väntat sig hårdare åtgärder från ledningen.
”De värsta farhågorna, att människor skulle få donuts, har inte besannats.”
För företagsledningarna på Wall Street är bonusutbetalningarna är en problematiskt ärende. Om bonusarna trillar in klart högre för konkurrenternas anställda dröjer det inte inte länge innan missnöjet pyr ytterligare. Hot om att lämna och byta till en ny arbetsplats, som pytsar ut mer pengar ur bonuspotten, florerar ständigt.
