Vågar inte Moodys & Co bita husse i handen?

Vanligtvis ska man förtjäna ett toppbetyg som AAA med fenomenal kreditvärdighet – nästintill omöjligt att ifrågasätta.

I och med den senaste turbulensen i USA har vi påmints om att så inte alltid är fallet. Det var nämligen precis också vad som visade sig under finanskrisen, i alla fall hos kreditvärderingsinstituten Moodys, Standard & Poors och Fitch.

Efter att Barack Obama igår undertecknat det 74 sidor långa dokument som höjer skuldtaket och inför en rad åtstramningar har ”de tre stora” valt att behålla toppbetyget för världens största ekonomi. En av få som har vågat gå emot den linjen är kinesiska Dagong – knappast imponerat av hur USA har skött frågan. Och varför skulle det vara? Den amerikanska ekonomins välmående har, på ett sätt som aldrig tidigare skett, tagits som gisslan av politiker på jakt efter nedskärningar samtidigt som landet dras med enorma problem i den inhemska ekonomin.

Det finns en del saker som är värda att notera innan vi går vidare: Moodys och Standard & Poors är amerikanska, Fitch är franskt. De granskar den hand som föder dem. Och då kanske det också är svårt att slå den på fingrarna. Ja, ibland till och med kanske svårt att veta när det faktiskt är läge att göra så.

Det räcker med att titta ett fåtal år bakåt i historien för att hitta ett bra exempel.

Under finanskrisen uppenbarade sig enorma brister hos kreditvärderingsinstituten när aktörerna på Wall Street sålde högar med Credit Default Swaps, vilket är ett derivatpapper som förkortas CDS och fungerar som en betalningsinställelse mot att en låntagare inte klarar av sina åtaganden.

Kreditvärderingsinstituten betalades av finansbjässarna för att granska dessa CDS-högar och sätta betyg på dem. Inte sällan betraktades 20-25 procent av derivaten i varje enskild hög som dåliga. Vad företagen på Wall Street då gjorde var att ta de dåliga bitarna från flera CDS-högar och lägga samman dem i en ny hög.

Plötsligt var Collateralized Debt Obligation (CDO) uppfunnet. Och med det också ett enormt problem. När kreditvärderingsinstituten skulle granska dessa högar av CDO-derivat visade det sig då – om inte tidigare – att arbetet mer eller mindre gick på rutin. Ingen valde att titta på exakt vad som fanns i högarna med CDO:er, snarare gavs även dessa nya högar samma behandling som CDS:erna. Enbart 20-25 procent av derivaten i CDO-högarna fick dåligt betyg – trots att allt de bestod av var ”skräpresterna” från CDS-högarna.

Hängde ni med?

Jag hoppas det.

I alla fall. När krisen briserade 2008 visade det sig att kreditvärderingsinstituten mycket riktigt hade väldigt dålig kontroll på vad de faktiskt hade bedömt. Kanske hade de, som vissa vill ge sken av, blivit slagna på ren intelligens. Vad som för en analytiker borde vara det viktigaste jobbet man kan få – att arbeta på bjässen Moodys och granska Wall Street – är snarare den raka motsatsen. På Wall Street fnysar man snarare oftast åt de anställda på Moodys, Standard & Poors och Fitch.

Ändå är det nästan omöjligt att ta sig förbi dem. Alla länder och företag som vill låna pengar behöver ett kreditbetyg, inte sällan tas även ytterligare ett eller två eftersom man vill komplettera det ursprungliga.

Även om USA nu får behålla sitt toppbetyg av ”de tre stora” så är tankegången på Wall Street en annan.

Marknadens aktörer har i mångt och mycket redan börjat räkna in en nedgradering av USA:s betyg, oavsett vad kreditvärderingsinstituten säger. I investerarnas huvud finns knappast en övertygelse om att världens största ekonomi förtjänar ett toppbetyg – förtroendet för landet har fått sig en rejäl törn under de senaste veckorna och dessutom finns ju de enorma skulderna fortfarande kvar. New York Times pekar exempelvis på att övriga länder som sitter på kreditbetyget AAA i genomsnitt har en skuld på 11,4 procent av BNP – för USA:s del uppgår den siffran till cirka 95 procent.

Är det något som det pratas om på Wall Street idag så är det inte gårdagens uppgörelse i kongressen kring skuldtaket. Snarare är det bristen på långsiktig lösning och den väldigt svaga ekonomiska återhämtningen.

Frågan som finns på mångas läppar: Hur stor risken är att landet med AAA i kreditbetyg kommer tvingas in i ytterligare en recession?