De fattiga är under jord – de rika 3200 meter långa

– Bananrepublik, det är vad det här håller på att bli. Ett fåtal procent av landets invånare sitter på nästan alla tillgångar medan medelklassen har förskjutits till den lägre klassen.

Det sade en man vid namn Jim Manning när vi träffades och pratade om tillståndet i USA för några veckor sedan. När ersättningsnivåerna för de 25 största Wall Street-firmorna blev kända tidigare i veckan var det också honom som jag tänkte på, eller snarast kanske det han sade. För samtidigt som ersättningarna – alltså lön plus bonus – ökade med 5,7 procent från 2009 till 2010 (från 128 miljarder dollar till 135 miljarder dollar) har Average Joe fått det tuffare. Bland annat kan noteras att medianinkomsten, justerad för inflation, för en familj har minskat med 5 procent mellan toppåret 1999 och 2010, från 52 388 dollar per år till 49 777 dollar.

Som alltid så förträffliga The Economist drog häromdagen också fram en fantastisk jämförelse för att visa hur splittrat USA är. Jag återger det på engelska:

”Jan Pen, a Dutch economist who died last year, came up with a striking way to picture inequality. Imagine people’s height being proportional to their income, so that someone with an average income is of average height. Now imagine that the entire adult population of America is walking past you in a single hour, in ascending order of income.

The first passers-by, the owners of loss-making businesses, are invisible: their heads are below ground. Then come the jobless and the working poor, who are midgets. After half an hour the strollers are still only waist-high, since America’s median income is only half the mean. It takes nearly 45 minutes before normal-sized people appear. But then, in the final minutes, giants thunder by. With six minutes to go they are 12 feet tall. When the 400 highest earners walk by, right at the end, each is more than two miles tall.”