Daniel Kederstedt
Man är ta mig fan på fel sida av branschen.
I stället för att hamra på bokstavstangenterna OM Wall Street borde man ha hamrat på siffertangenterna INNE PÅ Wall Street.
Eller ja, det är om man hade prioriterat en våning med utsikt över fantastiska Central Park förstås.
Siffrorna som ni läsare – och jag med, kan erkännas – älskar att hata har nu nämligen publicerats och det är precis som vanligt en hisnande läsning.
Ersättningsnivån (lön+bonus) för de anställda på de 25 största Wall Street-firmorna uppgick i år till 135 miljarder dollar. Det är en höjning med 5,7 procent från 2009, då notan landade på 128 miljarder dollar. Samtidigt ökade intäkterna med 1 procent till 417 miljarder dollar.
Wall Street är dock inte – kan väl noteras för sakens skull – något totalt löneparadis. Den genomsnittliga ersättningen för en anställd på Wall Street ökade nämligen ”bara” med 3 procent för att i slutändan landa på 141 000 dollar.
Så låt oss då bara för skojs skull titta på hur mycket man får för 135 miljarder dollar, eller 871 miljarder kronor om vi hellre vill prata kronor och ören. Med lite snabba överslag och utan kaffe i kroppen så här på morgonkvisten blir det ungefär följande:
3,3 miljoner stycken Volvo V70 (enligt Jonas Fröbergs motorbibel kostar en sådan 263 000 kronor i nypris).
Eller
311 071 villor i storstadsregionen, med ett medelpris på 2,8 miljoner kronor.
Eller
3871 Zlatan. Han kostade 225 miljoner kronor när han gick från Barcelona till Milan.
Eller
Exakt halva den årliga lönesumman i Sverige. Enligt SCB uppgick den 2008 till 1742 miljarder kronor.
Vad tycker ni – är herrarna och damerna på Wall Street-bjässarna värda alla dessa pengar? Är det rimligt att ersättningarna motsvarar kanske framför allt den sista jämförelsen, halva den årliga lönesumman i det avlånga Sverige?