Annons

Tv- och populärkultursbloggen

Harry Amster

Harry Amster

Soul sacrifice med Santana som bandet körde på den i dagarna så omtalade Woodstockfestivalen 1969. Nyligen berättade Carlos Santana i Rolling Stone att han aldrig glömmer hur musiken lät när den studsade mot “ett fält av kroppar”. Själv försökte han hålla sig upprätt eftersom han hade tagit massor av piller precis innan han gick på scenen. På något sätt gick det och gitarrsolona funkar ju. Santana själv tyckte att Sly & The Family Stone var behållningen, “jag tror aldrig mer han spelade så bra”.

Kolla videon nedan (eller här) där det svänger ordentligt med Santana, till och med trumsolot av Michael Shrieve går att lyssna på. Läs också historien om Santana ( SvD 1997-11-17).

Nästa avsnitt: Honey med Bobby Goldsboro.

Tidigare artiklar i serien om 60-talet, klicka HÄR: Beatles, Bobbie Gentry, Little Peggy
March, Small Faces, Tages, Shanes, Four Tops, Jefferson Airplane, Troggs,
Manfred Mann, Doors, Turtles, Jackson 5, Beatles, Beach Boys, Ronettes, Cat
Stevens, Mamas & Papas, Nilsson, Spencer Davis Group, Young Rascals,
Mascots., Nancy Sinatra, Kinks. Procol Harum, Sly & The Family Stone,
Monkees. Move. Lou Christie. Julie Driscoll, Brian Auger & The Trinity. Sam
The Sham And The Pharaohs. Lemon Pipers. Harper¹s Bizarre. Donovan. Peter
& Gordon. Cilla Black. Electric Prunes. McCoys. Dusty Springfield. Animals.
Vikki Carr. Tom Jones. Carole King. Rolling Stones. Carly Simon. Shirelles.
Cliff Richard. Hounds. Gary Puckett & The Union Gap. Creedence Clearwater
Revival. Simon & Garfunkel. Beatles. Bob Dylan. Elvis Presley. Fifth
Dimension. Jethro Tull. Cyrkle. Barry Sadler. Roger Miller. Byrds. Supremes. Lesley Gore. Royal Guardsmen. Barry McGuire. Seekers. Bob Lind. Status Quo. Millie Small. Count Five. Herman’s Hermits. Petula Clark. .

Det var 1971 som Konserthuset dansade. Men först tog det en evighet med sladdkopplande och mikrofoner som skulle ställas in. Teknikern som sprang omkring fick publiken att tålmodigt invänta Carlos Santana, mest för att det stod ”Shut up!” på hans ryggtavla.
När lamporna till slut släcktes tändes istället den ena tändstickan efter den
andra och snart låg haschdoften tät i Konserthuset. Men inte behövdes det droger
för att komma loss när Santanas fyra man starka rytmsektion körde låtarna från
Abraxas. Inte vad jag minns i alla fall…
Santana är rock, blues och latinamerikansk musik i en lyckad blandning.
Åtminstone i början innan den melodiske och passionerade gitarristen Carlos
Santana fladdrade ut i kosmos. För tillfället planerar han en nyårsfest för år
2000, ett gigantiskt party i Rio de Janeiro: ”Jag har under lång tid sagt att
den första och andra Woodstockfestivalen bara var genrep för det här – och jag
menar det”, som Carlos uttrycker det.
Han tog tidigt till sig betydelsen av rytmer i musiken. Tillsammans med sina
kompisar brukade han gå till Aquatic Park i San Francisco (Hippiekullen) och
kolla in när 15-20 människor spelade på congas.
Alla drack lite vin, tände på och Santana fick tankar: ”Man, det skulle vara
enormt att kombinera det här med rock.” Vilket han gjorde och lade då märke
till att kvinnorna började röra sig på ett annorlunda sätt: ”De rörde sin
höfter på ett sensuellt sätt, rörde sina kroppar som om de dansade magdans”.
Sedan gruppen gjort succé på Woodstock 1969 (vem glömmer deras Soul Sacrifice i
filmen?) har Santana sålt 30 miljoner skivor och bandet har just blivit invalt i
Rock’n’roll Hall of Fame.
?Carlos Santana (född 1947) växte upp i Tijuana i Mexiko och i San Francisco och?bildade The Santana Blues Band 1968 med organisten Gregg Rolie. Han var?influerad av Chuck Berry, BB King, T-Bone Walker, Miles Davis och salsamusik.?Sin första skivinspelning gjorde han 1968 på albumet Live adventures of Mike?Bloomfield & Al Kooper.?Debutalbumet Santana låg på USA-listan i två år och Evil Ways blev en singelhit.?Uppföljaren Abraxas från 1970 blev en världssuccé och toppade USA-listan i sex?veckor. Här finns Peter Greens (Fleetwood Mac) Black magic woman och Tito?Puentes Oye como va och ordet sväng får en viss ny innebörd.?När Carlos Santana hörde Oye como va första gången på radion mitt i natten sa?radioprataren: ”Party, it’s party time, party time.” Santana kopplade?omedelbart ihop låten med fredagskväll, tonåring, inte ansvarig för något, bara?dansa. Och ungefär så var det ju.?Santana gav bejublade konserter på Fillmore West 1969 med Creedence Clearwater?Revival, Janis Joplin, Chicago Transit Authority, Paul Butterfield, Who och?Jethro Tull. I december samma år spelade gruppen med Rolling Stones på Altamont?Speedway där ett mycket omskrivet mord begicks under Stones framträdande.?Även albumet Santana III höll stilen men Gregg Rolie och gitarristen Neil Schon?lämnade bandet för att bilda Journey. Fjärde albumet Caravanserai var?startpunkten för ett jazzigare Santana. Ett samarbete med Mahavishnu John?McLaughlin och Alice Coltrane blev nästa steg.?Otaliga album följde genom åren och Carlos Santana har spelat med Herbie?Hancock, Wayne Shorter, Billy Cobham, Stanley Clark, Tom Waits, Willie Nelson,?Bob Dylan, John Lee Hooker och Booker T Jones. 1982 fick Santana en hit med?Zombies låt She’s not there.?Carlos Santana och hustrun gick med i den religiösa sekten Sri Chimnoy 1973 och?han tog det religiösa namnet Devadip. 1991 greps han för innehav av cannabis och?spelade sedan på flera antidrogkonserter, antagligen för att sona brottet. 1994?medverkade han på Woodstock II och året därpå var det dags för turné med Jeff?Beck.?Den 7 december i år spelar Santana i Orlando och på nyårsafton är det Honolulu?som gäller. Oye como va/mi ritmo/Bueno pa gozar/Mulatta. Typ.
HARRY AMSTER

Harry Amster

Precis varit på presskonferens med årets Polarpris-mottagare, Peter Gabriel och José Antonio Abreu. Den sistnämnde fick en fråga om sina visioner och pratade nästan hela den utmätta tiden, vilket var så där.

José Antonio Abreu är den venezuelanske dirigenten, kompositören och ex-kulturministern som för 32 år sedan startade stiftelsen Systemet med visionen att ge fattiga barn en bättre start i livet genom att lära dem spela instrument. Hittills har en miljon barn fått utbildningen som är helt gratis.

– I år har vi 300 000 studenter, konstaterade han.

Peter Gabriel lämnade progrockbandet (eller symfonirockare som en del säger) Genesis 1975 men bandet fortsatte att vara lika populärt, nu med trummisen Phil Collins som sångare. Peter Gabriel inledde en solokarriär och fick en världshit 1986 med Sledgehammer, som blev en av MTV:s mest spelades videor någonsin, mycket för att den var så visuellt nyskapande med ständiga klipp med allt från spermier, blodkärl, tpg runt ansiktet, fiskar i örat, fruktattacker och dansande broilers. Han fick också framgångar med låtar som Solsbury hill, Games without frontiers och Don‚t give up, en vacker ballad som han sjunger med Kate Bush.
Han blev tidigt intresserad så kallad världsmusik och är en drivande kraft bakom Womad, World of music, arts and dance. Han har också byggt studion Real world studios, spelat med musiker som Nusrat Fateh Ali Khan och Youssou N’dour, satsat på multimedia och engagerat sig i frågor om mänskliga rättigheter.
Alla undrade naturligtvis om Genesis ska återförenas med honom i spetsen.

– Vi håller på att kolla in olika scenkostymer, skämtade han och tillade:
– Jag funderar på det men har inga planer på konserter nu. Men jag utesluter det inte.

Han har också ett nytt musikprojekt på gång där artister gör varandras låtar. Albumet ska mixas klart nu i september.
– Tre artister har gjort mina låtar, Paul Simon, Lou Reed och Magnetic Field och det ska bli kul att höra hur det låter, säger Peter Gabriel.

Polarpriset, officiellt Polar Music Prize, musikpris instiftades 1989 av Stikkan Anderson genom en donation till Musikaliska akademien. Priset utdelades första gången 1992 och är inte begränsat i musikgenre. Kungen delar ut priset. Roligast var det när Bob Dylan lyckades se sur ut under hela galakvällen 2000. Priset på en miljon kronor vardera delas ut på måndagskvällen i Konserthuset, Stockholm. Dessutom får Gabriel och Abreu konstverk signerade Karin Mamma Andersson och Jochum Nordström.

Pristagare
1992 Paul McCartney, de baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen
1993 Dizzy Gillespie (postumt), Witold Lutoslawski
1994 Quincy Jones, Nikolaus Harnoncourt
1995 Elton John, Mstislav Rostropovitj
1996 Joni Mitchell, Pierre Boulez
1997 Bruce Springsteen, Eric Ericson
1998 Ray Charles, Ravi Shankar
1999 Stevie Wonder, Iannis Xenakis
2000 Bob Dylan, Isaac Stern
2001 Burt Bacharach, Robert Moog, Karlheinz Stockhausen
2002 Miriam Makeba, Sofija Gubajdulina
2003 Keith Jarrett
2004 B.B. King, György Ligeti
2005 Gilberto Gil, Dietrich Fischer-Dieskau
2006 Led Zeppelin, Valerij Gergijev
2007 Sonny Rollins, Steve Reich
2008 Pink Floyd, Renée Fleming
2009 José Antonio Abreu, Peter Gabriel

Kolla in nedan när Peter Gabriel gör Sledgehammer (eller här).

Harry Amster


FOTO: X Factor Jamie Archie charmade alla.

Förra veckan var det Danyl Johnston som sjöng Beatles-låten With a little help from my friends i brittiska talangtävlingen X Factor. Juryordföranden Simon Cowell (han som är med överallt, både i Britain’s got talent och American Idol) var lyrisk. I helgen var det dags för 33-årige Jamie Archer som gav sig på Kings of Leon-låten Sex on fire. Lite Springsteen-stuk med allsång och omedelbar publikkontakt. jurymedlemmarna Dannii Minogue (Kylies syrra), Cheryl Cole (medlem i Girls Aloud) och managern Louis Walsh utbrast “lysande” och en “naturbegåvning”. Simon Cowell var åter positiv och tyckte att Jamie var totalt “orädd” och lyckades få publiken med sig på 10 sekunder. Ständigt nya Susan Boyle och Paul Potts-kandidater på gång i England.

Klicka HÄR och hör pubsångaren från Birmingham sjunga.

Harry Amster

Än en gång håller den brittiska polisen på att undersöka om Brian Jones i Rolling Stones drunknade i en swimmingpool för 40 år sedan. Eller om han mördades.
Den officiella versionen är att Jones drunknade 27 år gammal i sin pool i Hartfield, East Sussex den 2 juli 1969. Orsaken skulle vara sprit och droger. I hans kropp hittades dock inga olagliga substanser utan bara öl, enligt Daily Mail. Den undersökande journalisten Scott Jones har tidigare lämnat in 600 dokument till Sussex-polisen. Han har ägnat fyra år att undersöka gitarristens död.
Hittills har polisen vägrat ta upp fallet igen men nu verkar det vara en omsvängning på gång. Det finns vittnesmål från en sköterska om att vakten Frank Thorogood (som dog 1994) skulle ha hoppat in i poolen och “gjort någonting med Brian”, antagligen handlar det om ett slagsmål. Tydligen har också tre vittnen kunnat lämna brottsplatsen utan att bli förhörda. Verkar oerhört skickligt genomfört…

Kolla nedan (eller här) när Rolling Stones kör You better move on 1964 och en kort intervju med Brian Jones.

Harry Amster

River deep, mountain high med Ike & Tina Turner från 1966 är klassikern som skrevs av Phil Spector tillsammans med låtskrivarparet Ellie Greenwich/Jeff Barry. Ellie Greenwich dog i veckan och därmed försvann tyvärr en av de främsta låtskrivarna från 60-talet, läs mer här. River deep, mountain high har det typiska Wall of sound-instrumenteringen där allt är överlastat men ändå funkar det. Tina Turner sjunger underbart och starkt men tyvärr blev den en flopp i USA. Däremot trea i Storbritannien. Ike & Tina Turners liv skuggades av makens misshandel av hustrun, fängelsevistelser och filmen What’s love got to do with it, som skildrade Ike Turner som en svartsjuk kvinnomisshandlare. Han dog 2007 av en överdos. Tina Turner är fortfarande i full gång.

Kolla skön svartvit video nedan (eller här) med Ike & Tina Turner plus Ikettes som öser på med River deep, mountain high.

Nästa avsnitt: Soul sacrifice med Santana,

Tidigare artiklar i serien om 60-talet, klicka HÄR: Beatles, Bobbie Gentry, Little Peggy
March, Small Faces, Tages, Shanes, Four Tops, Jefferson Airplane, Troggs,
Manfred Mann, Doors, Turtles, Jackson 5, Beatles, Beach Boys, Ronettes, Cat
Stevens, Mamas & Papas, Nilsson, Spencer Davis Group, Young Rascals,
Mascots., Nancy Sinatra, Kinks. Procol Harum, Sly & The Family Stone,
Monkees. Move. Lou Christie. Julie Driscoll, Brian Auger & The Trinity. Sam
The Sham And The Pharaohs. Lemon Pipers. Harper¹s Bizarre. Donovan. Peter
& Gordon. Cilla Black. Electric Prunes. McCoys. Dusty Springfield. Animals.
Vikki Carr. Tom Jones. Carole King. Rolling Stones. Carly Simon. Shirelles.
Cliff Richard. Hounds. Gary Puckett & The Union Gap. Creedence Clearwater
Revival. Simon & Garfunkel. Beatles. Bob Dylan. Elvis Presley. Fifth
Dimension. Jethro Tull. Cyrkle. Barry Sadler. Roger Miller. Byrds. Supremes. Lesley Gore. Royal Guardsmen. Barry McGuire. Seekers. Bob Lind. Status Quo. Millie Small. Count Five. Herman’s Hermits. Petula Clark.

Harry Amster


FOTO: Scanpix DJ AM hittades i sin Manhattanvåning.

Kändisdiskjockeyn DJ AM dog i fredags i ett drogrelaterat dödsfall i New York, enligt Billboard. Hans riktiga namn var Adam Goldstein och genom åren har han blivit omskriven för sin glamorösa livsstil, förlovningen med Nicole Richie och en flygkrasch som han överlevde förra året. Tidigare var han med i rockbandet Crazy Town och har samarbetat med Madonna. Han har också anlitats som dj av kändisar som Jennifer Lopez, Ben Stiller, Leonardo DiCaprio, Ashton Kutcher och Kate Hudson.

Goldstein, som blev 36 år, har pratat öppet om sitt missbruk men hävdat att han varit drogfri i flera år. Han höll på att jobba med en MTV-show om drogberoende som skulle sändas i oktober.

Harry Amster

Downtown med Petula Clark var en världshit i slutet av 1964 och början av 1965. Kanske rent av en plåga men den handlar ju om New York och om att sticka downtown när man är ensam, så då är allt förlåtet. Efter terrorattacken 2001 mot World Trade Center blev Downtown New Yorks egen sång i reklam för att uppmuntra turism i Lower Manhattan.

Lite New York ur texten:
Just listen to the music of the traffic in the city ?Linger on the sidewalk where the neon signs are pretty ?How can you lose?
The lights are much brighter there ?You can forget all your troubles, forget all your cares and go? Downtown, things’ll be great when you’re?Downtown, no finer place for sure,?Downtown, everything’s waiting for you?.

Kolla in videon nedan av Downtown (eller här) och läs storyn (SvD 1998-01-19 ) om Petula Clark (76 år och turnerar fortfarande).

Nästa avsnitt: River deep, mountain high med Ike & Tina Turner.

Tidigare artiklar i serien om 60-talet: Beatles, Bobbie Gentry, Little Peggy
March, Small Faces, Tages, Shanes, Four Tops, Jefferson Airplane, Troggs,
Manfred Mann, Doors, Turtles, Jackson 5, Beatles, Beach Boys, Ronettes, Cat
Stevens, Mamas & Papas, Nilsson, Spencer Davis Group, Young Rascals,
Mascots., Nancy Sinatra, Kinks. Procol Harum, Sly & The Family Stone,
Monkees. Move. Lou Christie. Julie Driscoll, Brian Auger & The Trinity. Sam
The Sham And The Pharaohs. Lemon Pipers. Harper¹s Bizarre. Donovan. Peter
& Gordon. Cilla Black. Electric Prunes. McCoys. Dusty Springfield. Animals.
Vikki Carr. Tom Jones. Carole King. Rolling Stones. Carly Simon. Shirelles.
Cliff Richard. Hounds. Gary Puckett & The Union Gap. Creedence Clearwater
Revival. Simon & Garfunkel. Beatles. Bob Dylan. Elvis Presley. Fifth
Dimension. Jethro Tull. Cyrkle. Barry Sadler. Roger Miller. Byrds. Supremes. Lesley Gore. Royal Guardsmen. Barry McGuire. Seekers. Bob Lind. Status Quo. Millie Small. Count Five. Herman’s Hermits. Klicka HÄR.

Ja, hon lever fortfarande. Petula Clark är precis på väg ut på en turné och det är absolut säkert att hon inleder med ”When you’re alone and life is making you lonely/ You can always go/Downtown”. Det är lite allsång över The Downtown girl men med 68 miljoner sålda album ärdet väl inte så mycket att säga om deyt.

Petula Clark, född 1932, blev barnstjärna redan under kriget. Under smeknamnet
The Forces Girl uppträdde hon för de engelska soldaterna. Som tonåring gjorde
hon ett 25-tal filmer med namn som Murder in reverse och Romantic age.
Redan 1949 kom den första singeln Put your shoes on Lucy. Hon gjorde radio och
blev snart tv-stjärna. 1954 fick hon en hit med The little shoemaker, kanske för
att hon befann sig i ett chocktillstånd under inspelningen – hon råkade ut för
en bilolycka på väg till studion.

Under hela 50-talet fick hon hit på hit och blev även stor i Frankrike. Här
förvandlades hon från tonårsstjärnan till den sexiga vampen och skvallerpressen
fick aldrig nog. Själv minns hon främst natten hon var ute med Sean Connery och
som slutade under ett piano med lite sprit och annat.

1961 toppade hon Englandslistan med Sailor som var en cover av tyska Lolitas
Seeman, en låt som plågade hela världen. När popen slog igenom på 60-talet höll
sig Petula Clark kvar på toppen.
Downtown, som egentligen skrevs till The Drifters, nådde en andra plats på
Englandslistan efter I feel fine med Beatles. I USA nådde den däremot
förstaplatsen och 1965 vann hon en Grammy för den bästa rock and
roll-inspelningen 1964(!).
Hon började göra egna låtar och fick en mindre hit med You’re the one som The
Vogues fick en jättehit med i USA. Hon tackade nej till en huvudroll i
Elvis-filmen Paradise Hawaiian Style men fick istället en ny listetta med sing
along-låten My love, som hon själv hatade som pesten. Annars är texten fylld av
strålande metaforer:
”My love is warmer than the warmest sunshine/Softer than a sigh/My love is
deeper than the deepest ocean/Wider than the sky/My love is brighter than the
brightest star/That shines every night above/And there is nothing in this
world/That can ever change my love”

Fler hits följde som I couldn’t live without your love, Color my world, This is
my song (av Charlie Chaplin) och Don’t sleep in the subway. I slutet av 60-talet
dalade hennes stjärna och hon drog sig tillbaka till Genève under 70-talet med
sin man och tre barn.
1982 spelade hon Maria i musikalen Sound of Music som gick i 14 månader i
London, turnerade då och då och spelade in ett par skivor, bland annat en
syntversion av Downtown (1988) som blev en hit igen.
Beundraren Michael Jackson lade upp ett par miljoner 1991 och Petula Clark
gjorde tre demos som han fortfarande håller på. Han älskade hennes röst som var
”lika klar som en kyrkklocka”.

För två år sedan hamnade hon i ett bråk med engelska BBC för att de sände en
hopklippt intervju där hon verkade kommentera sitt sexliv. Petula Clark stämde
Radio One för att hon trodde intervjun ”chockat och upprört hennes fans”.
I så fall är nog hennes uttalande om Jimi Hendrix 1968 betydligt mer upprörande
i genren ”varför höll jag inte käften”:
– Han är en stor bluff. Lyckas han dupera alla så önskar jag honom lycka till.
Jag såg honom i Los Angeles och tyckte inte han var det minsta spännande. Han
berörde mig inte alls och så har ju heller inte slagit hos den stora publiken.
Det bevisar ju något.
Go downtown…
HARRY AMSTER

Harry Amster


FOTO: Scanpix Belinda Olsson tar hem kristallen nästa år.

Kristallen igår blev en ännu större seger för SVT än jag trodde från början. Att det skulle bli storslam var givet när man tittade på de nominerade. Bredden och kvaliteten hos Sveriges Television är uppenbarligen överlägsen de andra kanalerna. TV3, TV4 och Kanal 5 får väl ta hjälp av någon kriskonsult och fundera på vad de gör för fel. Framförallt har de inte Skavlan som visade svenska tittare hur man gör en talkshow. Det är ju knappast så att Fredrik & Filip med sin New York-baserade pratshow på Kanal 5 var nyskapande.

Debatt med Janne Josefsson i spetsen tog hem en av Kristallerna. Nästa år lär hans efterträdare Belinda Olsson göra samma sak. I premiärprogrammet i förra veckan gick hon ut lugnare och pratade långsammare än i Studio Belinda i TV8. I torsdags skrev hon nästan tv-historia när hon lyckades hålla en debatt om Israel-Palestinakonflikten på en relativt lugn nivå. Jag kan inte påminna mig något liknande. Hon borde redan igår ha fått en liten Kristall under tv-prisgalan. Diskussionen handlade om Aftonbladets artikel om påstådd organstöld från palestinier, pressetik, antisemitism och ockupationen.
–Om vi lugnar ner oss lite, sa Belinda Olsson när folk hetsade upp sig. Och det funkade. Hon avslutade med att rikta sig till artikelförfattaren Donald Boström: “Då ser jag fram emot en artikelserie i Aftonbladet där du leder det här i bevis”.
Som sagt, med tanke på tidigare debatter där alla skriker och hatar så var detta en befrielse.

Läs min intervju med Belinda Olsson här.

Harry Amster

Till sist var det dags för Årets program och frågan var om någon annan kanal skulle ta hem segerna. bara Carina berg har ju lyckats hittills. SVT-segren är bedövande. Malena Ernman presenterade årets program som blev På spåret. Måste ju skryta igen för jag gissade rätt på nästan allt. SVT kan ta det lugnt, de andra kanalerna kanske ska satsa på krismöten.

Harry Amster

Ärets underhållningsprogram presenterades av Anders Lundin och Lotta Engberg. De fortsatte att låtsas att det inte finns någon konkurrens mellan dem. Tyvärr har de rätt. Och det är därför som årets allsång var den sämsta omgången på länge. Inte så mycket att vara stolt över. Konkurrera nästa år så fixar det sig nog, kära turturduvor.

Årets underhållning togs hem av Skavlan. Berg flyttar in hade också varit kul. Jo, Skavlan görs på SVT.