X
Annons
X

Tv- och populärkultursbloggen

Harry Amster

Harry Amster


FOTO: Scanpix Plommons 1965. De hade alltid rosetter.

Såg Sixties häromdagen, som handlade om tjejgrupper. Svenska Plommons var med och då kom jag på att jag pratade med dem för ett par år sedan. Så här är intervjun från 1996, synd att deras hit Last train to Liverpool inte finns på You tube. Vill ni se Sixties med Plommons så går programmet i repris ikväll kl 22.34 på SVT1.

För ett par veckor sedan kom det ett brev till redaktionen där det stod att tjejbandet Plommons är på gång. Jag mindes omedelbart låten Last Train To Liverpool som borde ha blivit en hit 1966. Men någon klåpare lade den som B-sida och istället testades Hungry For Love till Tio i topp.
Det gick inte alls.
Eftersom Plommons spelar live igen ringde jag upp sångerskan Eva ”Plommon” Håkansson som numera heter Eva Soelberg. Hon och de andra i bandet spelar för att ”det är kul”.
– Publikresponsen är positiv och det gäller alla åldrar, säger Eva Soelberg.
Last Train To Liverpool skrevs av gitarristen ”Måddan” Lindqvist:
– Liverpool låg ju i tiden då. De testade fel sida på Tio i topp och sen var det kört vilket vi var lite sura för. Jag vet att den skulle blivit en hit, säger Eva Soelberg.
Det var ovanligt med tjejband på den tiden (Nursery Rhymes fanns förstås) så snart var det Plommons överallt. På TV i programmen Drop-In och Pop-side och i tidningarna Bildjournalen, Idolnytt och Love.
De var förband till The Who på Johanneshovs isstadion och gick på fest med Rolling Stones:
– De var ju några år äldre än vi så på den tiden tyckte vi att de var gubbar. De var korta och fula, knarkade och sa en massa konstiga saker vilket vi tyckte var lite märkligt. Grabbarna i Who svarade ”Goddag yxskaft” på allt.
Ni var förstås jätteordentliga?
– Ja, inte höll vi på med knark. Vi visste knappt vad det var. Vi blev lite
chockade för det var inte så vanligt bland svenska band då.
Eva Soelberg kommer ihåg en spelning i Köping med Shanes när några tjejer blev sotis för att Plommons fick umgås med deras idoler:
– De var avundsjuka och började skrika på oss: ”Jävla plommonskit”.
Plommons består fortfarande av fyra tjejer varav tre originalmedlemmar: Eva Soelberg, Maud Lindqvist och trummisen Eva Kroon-Bisenius. De spelar uteslutande 60-talslåtar som singlarna Are You Sure och Last Train To Liverpool men också Poetry In Motion och Stupid Cupid. Alla tre jobbar annars som lärare idag. Ny i bandet är Margareta Stark.
Hur fick ni namnet Plommons?
– Jag kallas för Plommon sen jag var liten. Min kusin hittade på olika fruktnamn när vi var små. Han tyckte att jag var rund i ansiktet och såg ut som ett plommon, säger Eva Soelberg.
Hon köpte sin första bas av Lelle Hegland i Hep Stars:
– Ja, en blå Höfner som han hade målat själv. Jag köpte den för 200 kronor på Nalen 1965.
Plommons sista singel var en svensk version av Malaika där Benny Andersson och Christer Pettersson är med i kompet. Eva Soelberg har inga minnen av att de blev trackade för att de var ett tjejband:
– Ärligt talat var det orsaken till att vi blev kända. Vi fick mycket jobb och bra betalt. Vi hade de högsta gagerna av alla i folkparkerna.
Inga mansgrisiga kommentarer?
– Nej, faktiskt inte. Alla killar som spelade var hyggliga och hjälpte oss,
säger Eva Soelberg.
Någon cd med de gamla låtarna finns inte utgiven:
– Då måste något bolag satsa eftersom det kostar multum. Ingen har velat hittills för de inte tror att det går att sälja tillräckligt mycket. Men det kanske blir av någon gång, säger Eva Soelberg.