60-talets hits: Mascots!

Sad boy med The Mascots från 1965 är väldigt Beatlesinfluerad och melodin, särskilt sticket, är väldigt vackert. Annars låter de som en blandning av tidiga Tages och Shanes. “I’m a sad boy in love” sammanfattar väl det mesta när det gäller bandet med vemodet i högsätet. Jag pratade med Stefan Ringbom i Macots 1997. Intervjun nedan plus en skön liveversion av Sad boy.

Nästa avsnitt: These boots are made for walking med Nancy Sinatra.

Tidigare artiklar i serien om 60-talet: Beatles, Bobbie Gentry, Little Peggy March, Small Faces, Tages, Shanes, Four Tops, Jefferson Airplane, Troggs, Manfred Mann, Doors, Turtles, Jackson 5, Beatles, Beach Boys, Ronettes, Cat Stevens, Mamas & Papas, Nilsson. Klicka här.

Mascots var Sveriges Beatles. Dock med en avgrundslik skillnad. Beatles låg på alla listor medan Mascots aldrig fick någon stor hit. Men kritikerna hyllade bandet och publiken kom. Och Beatles har ju aldrig vunnit Nalens twistbandstävling.

Trots avsaknaden av superhits låg Mascots på Tio i topp fem gånger med låtarna
Baby Baby, vemodiga Sad Boy, suveräna Stones Fell, mest kända Words Enough To
Tell You och covern Stewball (som Hollies hade en hit med).
– Det brukade stå 200 brudar utanför hotellet. Egot svällde rejält och man var
oövervinnerlig. Men det var ändå oskyldigt. Att en popidol nödvändigtvis måste
slänga ut tv-n och ha sönder rummet stämmer ju inte, säger Stefan Ringbom
.
Allt började på Adolf Fredriks Musikgymnasium i början av 60-talet. Anders
”Henkan” Henriksson var med i början och han blev med tiden en känd producent.
Till slut bestod bandet av Stefan Ringbom, Gunnar Idering, Anders Forslund och
Rolf ”Boffe” Adolfsson. Den stora inspirationen var Beach Boys och det var
därifrån stämsången kom.
Namnet Mascots valdes för att det gick att säga på två språk:
– Med tanke på den internationella lanseringen, säger Stefan Ringbom lite
ironiskt.
När han gick med i bandet var han 14 år och på första turnén kompade Mascots ”Burken” i folkparkerna.
I Bildjournalen och övriga pressen stod det alltid om de helmusikaliska
grabbarna som studerade Beethoven och Bach på kvällarna.
– Det fäste det där att vi var killarna som var musikaliska och det var inte
särskilt ball. Det var ett jävla tjat.
Vad tyckte föräldrarna om att du turnerade som 14-åring?
– Mamma var orolig. Men det var inget uppror och de höll koll. Mina yngsta barn
är 16 år och jag tror inte jag skulle ha släppt iväg dom.

I juli 1964 var gruppen förband till Beatles på Johanneshov med 10 000 i publiken.
– Vi hälsade på pojkarna. George satt och fingrade på någon gura, Lennon satt
med en grogg och var sur och Ringo satt och bläddrade. Paul var den som tog hand
om oss och visade sin nya bas.
– Vi blev kända som en Beatleskopia och det är inte helt bekvämt att bli
presenterad för sina idoler: ”Ja, hej, vi är Sveriges Beatles”. Det är något
skumt med det.
Mascots spelade också med Dave Clark Five, Who, Beach Boys, Chuck Berry, Moody
Blues, Hollies och P J Proby.
– Whos prylar kom på avvägar till Polen så de bad att få låna våra grejor. Man
var ju lite orolig. Keith Moon och Pete Townshend var ju kända för att slå
sönder allt. Men det klarade sig.
Gick det att försörja sig på bandet?
– Jag bodde hemma och vi tjänade mycket pengar men vi blev blåsta på rätt
mycket. Det är en rövarbransch på många sätt.
Hur viktigt var det att komma på Tio i topp?
– Det var allt. Till vårt stora förtret var vi inte där så ofta.
På Stones Fell prövade Mascots en fuzz box och det var före Rolling Stones stora
genombrott med Satisfaction.
– Men vi tog bort det för att det lät för fult.
Lasse Hallström gjorde en film om Mascots med den oerhörda titeln Tryck opp i
topp. Den handlade om ett band som försökte ta sig in just på Tio i topp.
I slutet av 60-talet bildade bandet NJA-gruppen och 1971 blev det Fria
Proteatern. ”Boffe” kom in på Dramaten och blev skådis, Gunnar Idering (vars
bror Christer startade Ola & Janglers) blev musiklärare och de andra körde Fria
Pro med succéerna Typerna och draken och Bonnieroperan.

För ett par år sedan blev Stefan Ringbom svårt sjuk. Han fick en tumör i hjärnan
som gjorde att känslolivet påverkades:
– Jag har på något sätt inte varit med utan liksom gått bredvid mig själv. Men
nu efter operationen mår jag bra.
Några planer på att återbilda Mascots finns inte. Just nu turnerar Stefan
Ringbom och sjunger Vysotskij, Brel och Dylan.
Mascots hyllades faktiskt i Billboard för sin singel Maureen men den slog inte
heller. En lansering i England var på gång men villkoret var att Mascots bytte
namn:
– Det var det engelska bolaget Decca som var kända för att pressa band till
namnbyten. De hade producerat låten Black Is Black och tvingat bandet att ta
namnet Los Bravos. Vi skulle byta till Swedish Design, men vi vägrade, säger
Stefan Ringbom.
HARRY AMSTER