Tv- och populärkultursbloggen

Harry Amster

Harry Amster


FOTO: Scanpix Lasse Lönndahl som han såg ut 1959.

I kväll uppträder Sveriges äldste tonåring i Lotta Engbergs Bingolotto kl 19 på TV4 plus. Det kan hända att han sjunger hits som Volare och Tulpaner från Amsterdam.
Jag träffade Lasse Lönndahl 2001 och då berättade han om sin romans med Lill-Babs, den sämsta låt han spelat in, hans dotter som drunknade och hans naturlighet.
Intervjun publicerades i SvD den 5 november samma år:

Lasse Lönndahl är precis som Bob Dylan. Båda är ute på en turné som varar för evigt. Mannen, som ständigt kallas för Sveriges äldste tonåring, sjöng i helgen med Lill-Babs.
– Henne hade jag en romans med när hon var 16. Tidningarna drömde jämt om att vi skulle gifta oss, säger han.

Schlagerkungen Lasse Lönndahl förstår egentligen inte varför någon är intresserad av honom. ”Jag är ju bara en vanlig kille som sjunger”, säger han anspråkslöst.
Då glömmer han kanske att han var Sveriges James Dean, tonårsidol, svärmorsdröm och evig ungkarl som fick två döttrar. Och så har han ju haft 37 låtar på Svensktoppen, allt från Tangokavaljeren till Volare.

Själv tycker han att Min pullover är den sämsta låt han någonsin spelat in. Stikkan Anderson skrev texten till en italiensk melodi. Lasse Lönndahl börjar plötsligt sjunga och sångrösten är definitivt intakt:

”Min pullover är väl inte ny, men jag bär den ändå så gärna ty, när jag bär den så tänker jag på dig, för du gjorde den enbart för mig”.

– Gissa hur många pullovrar jag fick från tjejer som satt på vischan och stickade, säger han.

Inte illa att få en gratiskonsert med Lönndahl på Kulturhusets kafé. Han verkar i bättre form än de flesta som sitter där. Det kan bero på att han promenerar i skogen en och en halv timme varje dag för att hålla sig i trim och få ur sig eventuella problem.
Under alla år har han beskrivits som den vänligaste, charmigaste och gladaste mannen på jorden.

– Ja, jag kan inte bli arg. Drömmen är att bli så arg att jag kunde slänga flaskor och grejor. Jag är som en mussla och tar allt inåt.

Men ledsen har han naturligtvis varit. Värst var det när hans sjuåriga dotter Malin drunknade i USA 1970.

– Det är fortfarande jobbigt. Det är sånt man aldrig kommer över.

När Svenska kompositörer av populärmusik, Skap, firade sitt 75-årsjubileum i helgen var Lasse Lönndahl en av de inbjudna. Han sjöng gamla godingar, som han själv uttrycker det.

I somras uppträdde han på homosexfestivalen Pride där hans eviga kumpan Towa Carson till stort jubel sjöng Ingen har glömt.

– 7 000 personer gapade och skrek när jag sjöng Twist till menuett. Vilken stämning.

Bryr du dig om ryktena om att du själv är homosexuell?
– Nej, det snackas så mycket. Är man inte det så är man knarkare. Jag älskar ju tjejer.

I förra veckan uppträdde han på Nalen i Stockholm, flög upp till Sundsvall och gjorde ett direktsänt kaféprogram, åkte till Malmö för att repetera en kyrkokonsert och avslutade med en konsert i Landskrona.

– Jag får väl sluta om folk tröttnar. Men än så länge är det fulla hus, säger den silverhårige folkhemscroonern.

Han tänker däremot inte spela in någon ny skiva. Det får räcka med samlingsalbumet han gjorde till 70-årsdagen. Lasse Lönndahl har spelat in flera hundra låtar och sålt 1,3 miljoner skivor.

– Men jag är dålig på matematik. Min skollärare sa ”Lasse, om du inte skriver på dina kontrakt eller räknar dina pengar själv så kan det säkert gå bra för dig i livet”.

Hur ser din publik ut?

– De kommer med busslaster från pensionärshem. Men ett par yngre brukar också dyka upp.

Var det hysterisk när du var tonårsidol på 50-talet?

– Ja, jag fick 200 brev i veckan och de skrek och slet i mig. Alla ville ha ett hårstrå så det var bara att böja sig fram så att de fick dra i kalufsen. Det är därför jag är lite flintis.

Lasse Lönndahl växte upp i Stockholm med en ensamstående mamma och tre syskon. Han upptäcktes av granntjejen Lisa, 6.

– Nu ska vi sjunga, Lasse, sa hon. Så jag satte mig på källartrappan och sjöng. Tanterna slängde ner tidningspapper med pengar i. Lisa var verkligen min första stora kärlek.

Hur slog du igenom?

– Jag var med i Aftonbladets talangrevy Vi som vill opp 1949 och en grammofondirektör frågade om jag ville göra en skiva.

Förändrades din stil när Beatlesvågen kom?

– Nej, inte alls. Jag har alltid klarat mig med min romantiska grej.

Men du spelade in filmer?

– Ja, jag minns Åsa-Nisse-filmen. Då stod det i tidningen ”Åsa-Nisse flyger i luften hade premiär i går. Om det vore så väl ändå”.

Vad är hemligheten bakom dina framgångar?

– Jag har varit naturlig och inte fjompat mig. Jag bara står där.
HARRY AMSTER

Lasse Lönndahl
Född: 1928.
Familj: Dottern Helena.
Några hits: Tusen och en natt, Den sista valsen, Midnattstango.

Fler bloggar