Annons

Tv- och populärkultursbloggen

Harry Amster

Harry Amster

Pianisten Dave Brubeck, 88, ska framföra hela albumet Time out på söndag på jazzfestivalen i Montreal. Plattan kom för 50 år sedan och sålde strålande. Det var ett bra år för jazzen. Andra milstolpar var Kind of blue och Sketches of Spain med Miles Davis, Mingus Ah Um med Charles Mingus, Giant steps med John Coltrane och The shape of jazz to come med Ornette Coleman.

Dave Brubeck släppte singeln Take five tillsammans med Blue rondo à la Turk och fick en miljonsäljare. Nu säger han till USA Today: “Det är underbart för vi gjorde ett experimentellt album. Jag pratade inte med någon på skivbolaget Columbia för jag visste att de skulle vara mot det. Och det var dom.”

Han förklarar i intervjun att Columbia hade tre oskrivna regler och Brubeck bröt mot dem alla. Så när albumet var klart hade det bara originalmaterial, inga standardlåtar. Det gick inte att dansa till musiken och så fanns det en teckning på omslaget.

Skivbolagen brukar ju ofta berömma sig av att ha tagit fram artister och låtit dem utvecklas i fred. Här verkar det mer handla om att Brubeck gjorde allting i motsats till vad skivbossarna ville. Och fick ändå en miljonsäljare. Hur som helst har SonyBMG nu kommit med underbara återutgivningar med Kind of blue, Sketches of Spain, Mingus Ah Um och just Time Out. Det verkar som 1959 motsvarar popens 1967. Allt exploderade.

Här är är min artikel om Kind of blue i SvD tidigare i år och på videon nedan spelar Dave Brubecks kvartett (Dave Brubeck, piano, Paul Desmond, altsax, Eugene Wright, bas och Joe Morello, trummor) Take Five i Berlin 1966. Samma sättning som på skivan.

Harry Amster

Producenten Jeff Lynne, som precis jobbat med Regina Spektor, ska tillsammans med George Harrisons son Dhani Harrison sammanställa ett nytt album med ex-Beatlen, som dog 2001. Han efterlämnade flera låtar som inte var riktigt klara så nu ska Lynne, som startade Electric Light Orchestra, fixa Harrisons halvfärdiga låtar.

Lynne är van vid att jobba med liknande material. Han fick ihop Free as a bird, Beatlessingeln från 2002 där John Lennon sjunger. Lynne och Harrison var båda med i Traveling Wilburys tillsammans med Roy Orbison och Bob Dylan. Dhani Harrison har tidigare varit tveksam till projektet eftersom han vill hålla på med egen musik, men har nu ändrat sig, enligt The Guardian. Sådana här album brukar ju inte bli så roliga, men förhoppningsvis finns det någon höjdare kvar. Här är George Harrison när han sjunger Bangladesh 1971:

Harry Amster

Susan Boyle ska vara med i Ugly Betty, skriver brittiska tidningar i dag. Britain’g got talent-stjärnan ska spela sig själv i komediserien där America Ferrera har huvudrollen som “fula Betty”. Boyle blev ju utskrattad fördomsfullt när hon medverkade första gången i talangtävlingen, både för att hon var äldre och inte såg så bra ut. Så det här kan ju sluta cirkeln för den nu så hyllade sångerskan. Annars har rapporteringen om Boyle den senaste tiden mest handlat om att hon ställer in spelningar för att hon är totalt utmattad.

Här är det berömda Boyle-klippet:

Harry Amster

Lady D’Arbanville med Cat Stevens kom 1970. Jag gillade honom redan 1967 när han slog igenom med Matthew and son och I’m gonna get me a gun. Ett par år senare hade han gått mer åt folkrock-hållet och var en jävel på att få ihop melodier. Lady D’Arbanville är just en sådan omedelbar låt som handlar om hans ex-flickvän Patti D’Arbanville. Den var med på Cat Stevens tredje album Mona Bone Jakon.
Flickvännen upptäcktes av Andy Warhol och medverkade i flera filmer. När hon träffade Cat Stevens jobbade hon som modell. Patti D’Arbanville hörde låten när hon var i New York och förstod att relationen var över på grund av den sorgliga texten. Eller om den är morbid: “My lady D’arbanville, you look so cold tonight. Your lips feel like winter, Your skin has turned to white, your skin has turned to white.”

Jag träffade Cat Stevens 2003 (även om han kallar sig Yusuf Islam nu för tiden). Läs intervjun här med killen som tidigare bott i Gävle.

Nästa avsnitt: Monday, Monday med The Mamas & Papas.

Tidigare artiklar i serien om 60-talet: Beatles, Bobbie Gentry, Little Peggy March, Small Faces, Tages, Shanes, Four Tops, Jefferson Airplane, Troggs, Manfred Mann, Doors, Turtles, Jackson 5, Beatles, Beach Boys och Ronettes.

Här sjunger Cat Stevens Lady D’Arbanville 1970 tillsammans med gitarristen Alun Davies.

Harry Amster


FOTO: Scanpix Britney mår bra.

Rapporter om att Britney Spears är död har spritt sig på nätet. Anledningen är att en hackare spridit ett falskt budskap på hennes Twitter-konto. I meddelandet, som lades ut tidigare i dag, står det: ”Britney has passed today. It is a sad day for everyone. More news to come.”

I ett senare budskap skrev Britney-folket att Britneys Twitter hade blivit hackad och att medelandet inte var sant: “She is fine and dandy spending a quiet day at home relaxing.”

Sedan Michael Jackson dog har flera kändisar råkat ut för dödsbudskap. Först kom “nyheten” att skådisen Jeff Goldblum hade ramlat och slagit ihjäl sig i Nya Zeeland. Sedan att Harrison Ford var död. I helgen fortsatte det med att Miley Cyrus dött i en bilkrasch.

Men alla, inklusive Britney, är vid liv.

Harry Amster

Leighton Meester, som spelar Blair Waldorf i Gossip girl, är med i poppunkarna Cobra Starships nya video Good girls go bad. Förutom att dansa sjunger hon en av verserna.Trallvänlig låt som mycket väl kan slå tillsammans med tv-stjärnan. Annars är hon just nu mest omskriven för en sexfilm hon gjorde för ett par år sedan som är ute och cirkulerar. Till hösten kommer hennes debutalbum med electropop.

Harry Amster

Här är en en lång intervju med Michael Jackson som Oprah Winfrey sände live 1993. Han berättar om hur ledsen han var som barnstjärna, att han tillbringade bardomen på turnéer och i inspelningsstudion.
– Jag hade inga vänner som liten, säger han.

När han blev tonåring fick han massor med finnar och hatade att se sig själv i spegeln. Det gjorde inte saken bättre att hans pappa retade honom och sa att han var ful.
– Jag älskar min pappa men jag känner honom inte, säger Michael Jackson.

I nästa del av intervjun berättar han om hur pappan slog honom och att han var skräckslagen inför honom. Plus bitterheten inför pressens lögnaktiga historier. Han får tårar i ögonen när han berättar om sin hudsjukdom som gör honom vitare och säger att han är stolt över sin svarta bakgrund.

Här berättar han om sina plastikoperationer, varför han tar sig i skrevet när han dansar, om “King of pop”-epitetet och om han är oskuld. Plötsligt kommer Elizabeth Taylor in….

Här visar han sin moondance! Och sjunger a cappella.

Harry Amster

Be my baby med The Ronettes brukar då och då utnämnas till den bästa poplåten genom tiderna. Brian Wilson i Beach Boys älskar den och skrev Don’t worry baby som en svarssång. Och ibland när jag hör Be my baby så är jag böjd att instämma i lovorden. Låten från 1963 skrevs av den för mord dömde Phil Spector, som fick hjälp av Jeff Barry och Ellie Greenwich. Den tog sig “bara” till plats 2 på den amerikanska singellistan. Spectors Wall of sound funkar verkligen här och Ronnie Spector sjunger ut sitt hjärta, som man skulle säga på engelska.

Nästa avsnitt: Lady D´Arbanville Med Cat Stevens.

Tidigare artiklar i serien om 60-talet: Beatles, Bobbie Gentry, Little Peggy March, Small Faces, Tages, Shanes, Four Tops, Jefferson Airplane, Troggs, Manfred Mann, Doors, Turtles, Jackson 5, Beatles och Beach Boys.

Här är storyn om The Ronettes som jag skrev i SvD 1998:

Det är ingen tillfällighet att Brian Wilson i Beach Boys väljer Be my baby med vokalgruppen Ronettes som etta på sin sommartopplista. Melodin äter sig omedelbart in och Phil Spectors Wall of sound är fulländat. Värre är förstås att Spectors galna svartsjuka satte stopp för Ronettes liveframträdanden. Han stod inte ut med att andra såg på hustrun Ronnie…

The Ronettes brukar beskrivas som tre glamorösa New York-tjejer med
puertorikanskt ursprung som började sjunga ihop 1959 på high school. Det var
systrarna Ronnie och Estelle Bennett samt kusinen Nedra Talley som 1961
uppträdde som The Dolly Sisters i filmen Twist around the clock, som handlade om
dansflugan twist.
Efter flera misslyckade singlar klev Phil Spector in i bilden och hans
väggljudbild tillsammans med Ronnies spröda, sexiga och nasala röst gjorde
succé. Flickgrupp-soundet var fött och Ronnie är fortfarande en 60-talsikon som
dyrkas.
Be my baby, med sitt trumintro och de massiva kastanjetterna, blev en världshit
1963 men trots den ena fantastiska singeln efter den andra körde Ronettes in i
väggen. Det hjälpte inte att de spelade på en image av ”bad girls”.
Det är ofattbart att låtar som ohyggligt vackra Baby I Love you, (The best part
of) breakin’ up och Walking in the rain bara blev små hits. De flesta låtarna
var skrivna av Spector med hjälp av låtskrivarparen Barry/Greenwich, Mann/Weil
och Goffin/King.
Även Harry Nilsson hjälpte till med ett par låtar. Leon Russell spelade ofta
keyboards medan Carole King stod för elgitarren.
Andra underbara låtar med Ronettes finns på Spectors julskiva A Christmas gift
for you: Frosty the snowman, Sleigh ride och I saw mommy kissing Santa Claus.
1965 turnerade The Ronettes i USA med The Beatles. Ronnie var inte med utan
förberedde sig för att gifta sig med Phil (det blev av 1968). 1966 splittrades
gruppen eftersom Ronnie inte fick turnera. Tre år senare började Spector
producera igen och singeln You came, you saw, you conquered släpptes med The
Ronettes featuring Veronica, som i realiteten var Ronnie solo.
1971 kom nästa försök på Beatles Apple Records – Try some, buy some. Men det
gick bara inte, trots att George Harrison skrev låten.
Ronnie lämnade Phil och turnerade i början av 70-talet med Ronnie & The
Ronettes. Hennes första underhåll utbetalades av av den oberäknelige Spector i
form av tusentals små mynt. Summan var 1 300 dollar.
På 80-talet sjöng hon i Bruce Springsteens band och har även släppt flera
soloplattor.
1995 kom Ronnies självbiografi, Be my baby, där hon avslöjar att Frankie Lymon,
13 (han med hitsingeln Why do fools fall in love) försökte förföra henne när hon
var 12 år. Dessutom skriver hon att Phil Spector höll henne inspärrad i deras
hem i Los Angeles. Hon tappade självförtroendet och började dricka. Med hjälp av
sin mor lyckades hon frigöra sig från Spector men det dröjde tio år innan hon
hittade en ny kärlek och kunde sluta med spriten.
När Ronettes turnerade i England 1964 med Rolling Stones skickade
demonproducenten Phil Spector ett telegram till Jagger/Richards där han förbjöd
dem att yttra ett endaste ord till Ronnie. Det är väl ingen tillfällighet att Be
my baby börjar med orden: ”The night we met I knew I needed you so/and if I
had the chance I’d never let you go.”
HARRY AMSTER

Harry Amster

BET Awards (Black Entertainment Television) i söndags hyllade Michael Jackson. I ett känslosamt tal sade hans syster Janet Jackson att “hela min famil ville vara här men det var för smärtsamt så de valde mig. För er är Michael en ikon. För oss är han familj.”
Så tackade hon för allt stöd. “Vi saknar honom så”, sa hon och rösten sprack nästan.

Harry Amster

Igår spelade Neil Young i Hyde Park i London. Det blev bland annat Beatles-låten A day in the life. Efter knappt tre minuter kommer Paul McCartney in och sjunger sticket “Woke up, fell out of bed…”. Mycket jubel i publiken. Lite kul är det i klippet att se att McCartney ser ut att vilja bli avtackad någon gång och dra därifrån men Neil Young bara pumpar på med gitarren.