Telia är återigen Felia med svenskarna

HAVERI Telia har satsat stora summor på marknadsföring av sin bredbandstjänst. Men företagets försök att profilera sig som det säkra alternativet på marknaden fick sig en rejäl törn i veckan.

300 000 e-postkonton slutade fungera under flera dygn, 1,8 miljoner mejl hamnade i köer på överbelastade servrar och hundratusentals mejl försvann fullständigt.

Jag kommer att tänka på Murphys lag – uttrycket som säger att ”om det finns två eller flera sätt att göra något – och ett av dessa leder till en katastrof – så kommer någon att göra det på det sättet”. Det är Lagen om alltings djävlighet, som ibland skämtsamt refereras till för att ge sken av att något oförutsett och högst osannolikt skett.

Händelsekedjan som ledde till haveriet är onekligen rätt osannolik:
En av sex centrala e-postservrar kraschade och den server som skulle ha tagit regelbundna säkerhetskopior fungerade inte som den skulle. Att ingen upptäckte det berodde på att den person som hade i uppgift att hålla koll på systemet slutade på sitt jobb den 14 december utan att ersättas. När dataservern sedan började krångla den 15:e var det ingen som insåg att det inte togs några säkerhetskopior.

Det upptäcktes först efter haveriet. Då är det som bekant lätt att vara efterklok men på tok för sent för att rädda någon information.

Ingen på Telia verkar däremot ha tänkt på Murphys lag, åtminstone inte i media. De ansvariga har inte skyllt incidenten på ”den mänskliga faktorn” eller någon annan klyscha. Istället har man gått ut och berättat den pinsamma sanningen bakom de förlorade mejlen och erkänt att det berodde på ”försummelse från vår sida”.

Det var säkert ganska plågsamt, men även om det är berömvärt och modigt är det klart att Telia går skadat ur händelsen. Företaget har återigen blivit Felia med svenska folket och haveriet har blivit ett alldeles förträffligt bevis på att man ska ta de värden som företag försöker kommunicera med en rejäl nypa salt.