Ny dator – ändlös källa för frustration

INSTALLATIONSPROBLEM Jag har äntligen dragit mitt strå till stacken för att bättra på de redan starka försäljningssiffrorna för bärbara datorer. Det blev en enkel liten sak. Knappast något prestandamonster, men tillräckligt för mina användningsområden. Tyvärr har de första dagarna varit allt annat än den berömda dansen på rosor.

I början gick allt bra. Öppna kartongen, sätta i batteriet och koppla in nätsladden – inga problem. Första starten blev däremot början på en mödosam och frustrerande resa.

Datorn kommer från en etablerad tillverkare, men tillhör marknadens allra billigaste. Således levereras den helt utan installationsskivor och operativsystemet och medföljande program ligger lagrat i en dold partition på 15 gigabyte. Redan det är otroligt irriterande. Att formatera om den nyköpta datorn är knappast något som mindre vana datoranvändare ger sig på. De får således leva med att bara kunna använda runt 80 procent av hårddiskutrymmet.

Sedan ska allt kopieras från den där dolda partitionen och systemet konfigureras med rätt språk och inställningar. Tjenare. Bara att konstatera att jag knappt förstår ett ord finska. Det kunde datorn inte förstå. Oavsett om jag valde engelska, svenska eller tyska – datorn envisades med att kommunicera på finska. Otroligt irriterande det också. Själva kopieringen och konfigureringen – som till stor del är automatiserad – tog närmare 4 timmar. Otroligt irriterande.

Att datorn sedan fylls med bloatware, onödiga testprogram, som tog en dryg timme att avinstallera – irriterande. Att skräpet tog upp närmare 4 gigabyte utrymme, eller att den helt purfärska installationen av Windows Vista hänger sig varje gång jag försöker köra Windows Update – irriterande. Att den envisas med att visa den klassiska Blue Screen of Death varje gång den tappar kontakten med nätverket och att de säkerhetskopior jag brände första dagen inte går att boota från – irriterande.

En ny dator borde faktiskt fungera direkt ur förpackningen – oavsett om den kostar 5 000 eller 50 000 kronor.

Gav till slut upp försöken på att få en ren och bloatware-fri Vista-installation och la in senaste versionen av Linuxdistributionen Fedora istället.

Kan konstatera att mycket har hänt sedan det sena 90-talet och de Slackwaredistributioner jag använde då. Numera ser Linux i princip lika polerat ut som Windows och det mesta fungerar faktiskt direkt efter installationen.

Det är bara det trådlösa nätverkskortet som vägrar lyda. Men det beror mest på att tillverkaren inte släppt sina drivrutiner fria.