Äntligen ett greppbart nobelpris

NOBELPRIS Den årliga utnämningen av nobelpristagarna i fysik brukar inte vara någon direkt upphetsande händelse bortom universitetsvärlden. I år är det annorlunda. Utan Albert Frert och Peter Grünberg hade informationssamhället inte varit vad det är.

Årets nobelpris i fysik går alltså till Albert Fert och Peter Grünberg. Det i sig säger inte så mycket. Att de båda ligger bakom GMR (giant magneto-resistance), eller ”jättemagnetoresistans”, säger inte heller särskilt mycket. Men om man säger så här: Utan deras upptäckt hade vi aldrig kunnat få plats med 80 gigabyte musik i våra mp3-spelare, eller 160 gigabyte i våra bärbara datorer. Då plötsligt blir det greppbart.

Deras upptäckt ligger till grund för de läshuvud som sitter i moderna hårddiskar. Utan GMR hade de inte kunnat läsa av data som packats ens i närheten av så tätt som i dagens hårddiskar.

Då hade hårddiskar med dagens lagringsutrymme kanske snarare sett ut så här (1 gigabyte för 20 år sedan) än så här (100 gigabyte för ett år sedan).

Hårddiskbaserade musikspelare, mediespelare, bärbara externa hårddiskar hade varit en omöjlighet. Det hade inte funnits några DVR-maskiner, Playstation 3 och Xbox 360 hade sett helt annorlunda ut och den bärbara datorn som du kanske sitter vid nu hade varit en omöjlighet.

Ur ett pr-perspektiv är denna utnämning givetvis bra för Nobelstiftelsen och om detta är en föraning om framtida pristagare kan de vetenskapliga priserna kanske närma sig den publicitet som litteraturpriset får.

Läs mer:
SvD:s fysikreporter Dag Bjerke kommenterar pristagarna.
BBC News skriver ganska utförligt om upptäckten och vad den betytt.
Ny Teknik har motsvarande text på svenska, samt en åskådlig grafik som visar hur mycket lagringskapaciteten ökat tack vare GMR.