Vansinne under fildelningsrättegång

FILDELNING Just nu pågår den första rättegången mot en misstänkt fildelare i USA. Abnormt höga skadeståndskrav blandas med totalt vansinniga uttalanden. I båda fallen är det skivbranschens företrädare som är skyldiga.

Börjar med en kort bakgrund:
Recording Industry Association of America (RIAA) har skickat ut över 20 000 stämningsansökningar till misstänkta fildelare sedan år 2003. Hittills har alla avslutade fall antingen avgjorts innan rättegång eller avgjorts utanför rättssalen, det vill säga att de anklagade har gått med på den förlikning som RIAA erbjudit för att slippa gå till domstol. Ytterst få fall har gått emot skivindustrin i sakfrågan.

Första rättsfallet:
Enligt RIAA delade nu 30-åriga tvåbarnsmamman Jammie Thomas ut 26 stycken låtar med hjälp av fildelningstjänsten Kazaa år 2005. Men stämningen innehåller bara 25 låtar, Virgin Records ville inte att Janet Jacksons låt ”Back” skulle vara med . Kudos till dem.
Jammie Thomas har alltså vägrat betala de 3 000 dollar som krävs av henne för att få till stånd en förlikning och fallet har nu tagits upp i rätten i Duluth, Minnesota.

Vansinne #1:
Enligt Wireds Threat Level-blogg hävdar RIAA att Thomas i själva verket delade ut 1 700 låtar till andra användare, men att organisationen inte har något intresse av att ta med hela materialet i stämningen. Och varför skulle man göra det när man kräver totalt 3,75 miljoner dollar i skadestånd – drygt 24 miljoner svenska kronor. I runda slängar 960 000 kronor per utdelad låt.

Notan vid en förlikning: 3 000 dollar.
Notan vid en fällande dom: upp till 3,75 miljoner dollar.

Vansinne #2:
Under rättegångens första dag kallade RIAA-lägret Jennifer Pariser som vittne. Hon är en av de ansvariga på skivbolaget Sony BMG:s juridiska avdelning och tog tillfället i akt att förklara vad illegal fildelning betyder för skivbolagen. ”Det är min personliga åsikt att Sony BMG är hälften så stort i dag som det var år 2000 […] när människor stjäl, när de tar musik utan att betala, så skadas vi.”
Det verkliga vansinnet kommer när hon förklarar vad ”stöld” i det här fallet innebär:
”När en individ skapar en kopia av en låt för egen räkning, antar jag att vi kan säga att individen stal en låt.”
Att till exempel lägga över en skiva som man köpt nere i skivbutiken till datorn är alltså enligt Pariser ”ett snällt sätt att säga ”stjäla en kopia”.

Kommentar:
Det är precis den här typen av uppgifter och uttalanden som skivbolag och organisationer som RIAA och Ifpi ska vara väldigt försiktiga med. Att kräva en ensamstående tvåbarnsmamma på 3,75 miljoner dollar för 25 utdelade låtar på Kazaa är löjeväckande och hjälper inte om man vill få konsumenterna på sin sida, eller försöka radera ut bilden av sig själv som girigbukar.

Jennifer Parisers uttalande att det är stöld att rippa en lagligt köpt skiva till datorn innebär i princip att samtliga människor som har en mp3-spelare är tjuvar. Lejonparten av människors digitala musiksamlingar kommer antingen från illegal fildelning eller från just rippade cd-skivor.

Jag förstår också att skivbolagen hemskt gärna skulle se att vi betalade en gång för att få den fysiska skivan och en gång för att få en digital version. Det är ju trots allt precis vad som hände när vinylskivan ersattes av cd-skivan.

Förhoppningsvis får hon en avhyvling av sina chefer när hon kommer tillbaka till kontoret. Tyvärr lär det bli en klapp på axeln.

Läs mer: Ars Technica skriver dagliga rapporter från rättegången.