Dumsnåla dumheter

DIGITAL MUSIK Ända sedan det digitala musiktåget lämnade stationen har skivbranschen kämpat för att komma ikapp. Förgäves, är väl bäst att tillägga. Nu verkar man ha hittat en potentiell kassako i mobiltelefonens ringsignal.

Tjänster som Jamba och Aspiro har länge varit verksamma och lönsamma på marknaden, som omsätter runt 20 miljarder dollar per år bara i USA. Med en så stor kaka är det klart att fler aktörer vill ta en större del av den.
I förra veckan presenterade Apple en ringsignalsfunktion i Itunes. För ”bara” 99 cent kan man göra om en låt, som man redan köpt för 99 cent, till en ringsignal till företagets telefon. Att betala två gånger för en låt bara för att få den som ringsignal i mobilen känns onödigt. Men Applechefen möttes av applåder och jubel efter att nyheten presenterats.

Samma hjärtliga mottagande har däremot inte skivbolagen Sony BMG och Universal Music Groups senaste påfund mötts av. Från och med månadsskiftet ska de sälja ”ringles”, eller kanske ringlar på svenska – en förvanskning av singel och ringsignal ihopbakat till ett catchy litet uttryck som ger en ganska bra föraning om vad det handlar om: En cd-singel med en hitlåt, en remix på hitlåten och en ringsignal baserad på hitlåten tillsammans med en äldre låt av samma artist som ligger bakom hitlåten. Eller om man så vill, en låt som folk uppenbarligen gillar – eftersom den blivit en hit – både som fullängdsspår och ringsignal, tillsammans med en remix som ingen egentligen vill ha och en gammal låt som skivbolaget ändå inte skulle kunna få betalt för. Allt förpackat i ett pappfodral för runt 7 dollar.

Det är så dumt så att klockorna stannar. Cd-singeln dog som format den 1 juni 1999, i samma stund som fildelningstjänsten Napster slog upp dörrarna. Skivbolagen borde ge upp sin sorgeperiod över tiden som flytt och anpassa sig efter de nya förutsättningarna.

Att strunta i digitala kopieringsskydd skulle vara ett bra första steg. Att ta betalt flera gånger för samma låt till olika apparater är det inte.