Spel är kultur – inte näringsliv

För ett tag sedan blev jag ombedd att skriva en artikel på temat ”det svenska spelundret” eftersom det är ”en väldigt lukrativ bransch”. Och det är förstås så vi vuxna människor ska förhålla oss till det interaktiva mediet. Som en sedelprinter.

I relaterade nyheter listade SvD Näringsliv nyligen Markus ”Notch” Persson på temat ”Alla tiders entreprenör”. Det gick till så här:

”Markus Persson har ett stort dataspelsintresse och är mannen bakom dataspelsfenomenet Minecraft och en av grundarna till spelbolaget Mojang.”

Vi trycker på paus här. Visst, det är en artikel med uttalat näringslivsfokus, men skulle någon någonsin tala om andra kulturarbetare på samma sätt? Hur lång tid skulle det ta innan internet exploderade om någon formulerade den här meningen:

”Johanna och Klara Söderberg har ett stort musikintresse och är systrarna bakom musikalbum som Stay gold och grundarna av musikorkestern First Aid Kit.”

Det skulle förstås aldrig hända. Musiker är kulturarbetare. Spelutvecklare är entreprenörer. Med ”Minecraft” har Markus Persson gjort ett kraterstort avtryck på den populärkulturella kartan som kommer att eka i decennier. Med tiden kommer fler att inse att spelen gör mer än genererar intäkter och bidrar till BNP. Tills dess får Markus Persson nöja sig med att vara en företagare som tjänat sig en hacka på ”en väldigt lukrativ bransch”.