Dags för belgisk bira att ta revansch?

Vi höjer våra glas för Rapports sätt att illustrera den hotande humlebristen! Ett grepp som det surrades mycket om förra året.

Våren 2014 gick larmet: ”Humlebrist kan tömma ölhyllorna”. Antalet mikro- och nanobryggerier ökade stadigt under året, ett nytt slog upp portarna i stort sett varje vecka, medan trenden var att bräcka varandra när de gäller mängden humle i de många givorna. Nu uteblev katastrofen, monopolets hyllor var välfyllda och busfärska brygder från nya bryggerier introducerades månad efter månad. För oss, som har ambitionen att prova ALLT, var det inte helt lätt att hänga med. Och om bristande tillgång och höga priser på humle från USA, Australien och Nya Zeeland gör att små och innovativa bryggerier skiftar fokus när det gäller ölupplevelsen så skulle det faktiskt vara välkommet.

– Nästa humleskörd är i stort sett redan uppbokad. Humle från Nya Zeeland går inte ens att beställa, säger Olle Boström på humlegrossisten Malt-Magnus. Han tror att detta kan få små bryggerier och hembryggare att se över recepten.

Abbaye des Rocs Grand Cru – 1,5 liter!

Idag finns det cirka 150 bryggerier i Sverige och innan året är slut är vi inne på att antalet har passerat 200. Säkert kommer IPA-trenden att hålla i sig, men vi skulle gärna se att belgisk, tysk och brittisk öltradition gör come back på bred front under 2015. Och när vi pratar om belgiskt öl så tänker vi inte i första hand på så kallat suröl som vid sidan av de tokhumlade brygderna har blivit allt mer populärt.

I väntan på en kursändring har vi provat tre utsökta belgare som importeras av Lisa Cockette och Erik Engström som driver Holy Grale i Östersund. Abbaye des Rocs Grand Cru (89395), Lupulus Triple (89714) och Val Dieu Grand Cru (89995) är förstklassiga representanter för den belgiska öltraditionen.

Abbaye des Rocs Grand Cru kommer i en maffig magnumflaska vars lackförsegling tyvärr är ganska svår att ta sig igenom. Den hade sannerligen inte gjort bort sig på julbordet, men den passar lika bra i alla festliga sammanhang året runt. Smaken är komplex och på Ratebeer blir det full pott med 100 poäng såväl för ”overall” som för ”style”. Körsbär och torkad frukt får sällskap av honung och karamell i en mjukt maltig inramning. Att den håller 9% stör inte alls. Efter att ha överdoserat på amerikansk Cascadehumle är detta ren njutning. Inte helt gratis ska tilläggas, men 295 kronor för 1,5 liter är ändå väldigt prisvärt.

Lupulus Triple, en belgare som klöser mjukt.

Lupulus Triple från bryggeriet Les 3 Fourquets är en ofiltrerad ljus öl med stor beska för att vara en belgisk trippel. Säljs också i lite större flaska än vanligt, 75 cl, och den är nästan lika stark, 8,5%. Fruktig och skönt maltig med en fin liten sötma som mynnar ut i en lång, örtig och lite torrare eftersmak. Här finns inga estriga eller jästiga övertoner och flaskan med den söta vargungen borde vara ett säkert kort på bordet hos såväl jägare som svenska rovdjursvänner. Humulus Lupulus är latin för humle, medan Canis Lupus Lupus är ett finare namn på Gråben.

Val Dieu Grand Cru från Brasserie de l’Abbaye du Val-Dieu, 114,60 kr för 75 cl, är en mörkbrun ale som är packad med russin, plommon och karamell. Söt och torr på samma gång. Medan Lupulus är en trippel är detta en quadrupel. Mycket elegant och styrkan på 10,5% kan man inte ens gissa sig till. Men vad är då trippel och quadrupel? Jo, detta har Magnus Bark som står bakom den utmärkta bloggen Ofiltrerat rett ut:

Dubbel lanserades av klostret i Westmalle redan 1856. En dubbel är mörkt brun-röd och starkare än ”vardagsölen” (6-8%). Fruktig med en mycket kraftig kolsyra och viss bitterhet. Exempel på Trappist-dubbel är Westmalle Dubbel och Chimay Röd. Ett exempel på Kloster-dubbel är Maredsous 8 Brun.

Trippel var Westmalle också först med.1956 började de sälja en mycket stark överjäst öl med betydande mängder vetemalt och kandisocker. Trots detta är stilen oftast ganska torr, och ölet lätt för sin styrka (8-12%). Exempel på Trappist-tripel är Westmalle Tripel och Chimay Vit. Ett exempel på Kloster-tripel är Tripel Karmelit.

Quadrupel är ett ännu starkare mörkt öl som lanserades efter andra världskriget, i första hand av La Trappe. Farinsocker kan vara vara tillsatt och det kan ha fått en lättare kryddning. En quadrupel är mörkt brun-röd, ofta med en kraftig sötma och svag beska, relativt lugn kolsyra och en alkoholhalt på 9-12%. Exempel på Trapist-quadrupel är La Trappe Quadrupel och Rochefort 10.

Apropå Rochefort 10 så kan vi inte undanhålla er Edward Bloms recept på ”Sjunkbomb – något av det vådligaste du kan dricka”. Fast vi föredrar nog denna goda quadrupel i eget majestät…

Slutligen bjuder vi på två tips till när det gäller belgiskt öl. En blogg som går ”all in” är Belgiskt öl enligt Skrubbe. Ett måste för den som vill bekanta sig mer med ämnet. Och vill man inte bara läsa om belgiskt öl, utan även smaka, så kan vi rekommendera ett besök på Pressklubben. Kolla in den här öllistan…